Till bläckfiskens lov

Nej, det är inte någon restaurangrecension, jag syftar på ”the octopus card” som man använder för att åka kommunaltrafik här i Hongkong. Ett oansenligt platskort som man laddar med pengar, när man åker tunnelbana håller man den mot spärren, som registrerar vilken station man gick på vid, och sedan håller man den mot ytterligare en spärr när man går ut, och den räknar ut vad resan kostade och drar av det från kortets värde. Bussar har i regel en fast avgift, så där håller man bara upp kortet när man går på, så dras biljettkostnaden direkt när man stiger på.

Jättesmidigt, men det kommer mera.

Eftersom kortet i princip bara håller reda på hur mycket pengar det finns på det (och vilken tunnelbanestation man startat sin ännu oavslutade resa på) har butiker börjat acceptera det som betalmedel! På snabbköpet håller man helt enkelt upp sin plånbok innehållandes kortet mot en platta, så dras kostnaden för brödet, mjölken och nudlarna automatiskt från octopuskortet. Inget fumlande med sedlar och värdelösa mynt, enkelt för alla inblandade.

Man skulle kunna säga att octopuskortet är vad Cash^TM-kortet kunde ha varit om de som konstruerade det bara hade tänkt så lång näsan räcker.