Hongkongbo II

Då var det riktiga id-kortet färdigt att hämtas ut på motsvarande Migrationsverket. Proceduren var sådan att man lämnade in den temporära id-handlingen vid en disk, och sedan satte sig att vänta på att de ropade upp ens namn... Vänta här nu... hur låter det egentligen när en kines försöker säga ”Markus Sidonius Saers”? Kommer detta verkligen att fungera? Med skräckblandad förväntan satte jag mig att vänta på att bli uppropad, och spetsade öronen varje gång något utannonserades i högtalarna.

Efter en kort stund såg jag någon sitta bakom glaset på en av diskarn framför mig och vinka åt mig, jag gick fram och såg att hon höll upp mitt temporära id-papper... att veta sina begränsningar är sannerligen en dygd! Och vilken tur att de haft vett nog att trycka dit en bild även på de temporära id-handlingarna! Efter att ha fått mitt tumavtryck avläst och mina ”uppgifter” (namn, födelsedatum etc.) kontrollerade, fick jag plastkortet i handen – mitt alldeles egna ID-kort, med ett litet chip som bland annat vet hur mina tummar ser ut!

Jag vet inte som jag ska var aglad eller rädd.