I stormens öga

Under fredagen drog den tropiska stormen Nuri in över Hongkong, och vi fick uppleva vad en ”severe tropical storm” innebär. Hongkongobservatoriet använder sig av en tiogradig skala (även om det i praktiken bara finns fem steg) för att ange vilken nivå faran ligger på. Nivå ett och tre kan anses vara förberedelsesignaler och går mest ut på att avlopp ska rensas och byggställningar och dylikt ska säkras. Nivåerna åtta, nio och tio betyder att man ska hålla sig inomus, eftersom det är farligt ute. På dessa nivåer rör det sig vanligtvis om cykloner, eller tyfoner som det heter här, och stormens avstånd och styrka avgör vilken av de tre signalerna som skickas ut. Stormen Kummari som drog förbi nyligen lade sig på nivå sju eftersom den missade Hongkong.

Stormen Nuri däremot slog till med full kraft mot oss. Som värst låg varningssignalen på nivå nio, vilket var första gången på fem år. Vi förberedde oss som förra gången: kontrollerade alla fönster och dörrar (även upp till takterrasen som på sätt och vis är vår), stödde upp balkongdörren och toalettdörren med handdukar (annars börjar de slå), samt bunkrade upp med vatten, snacks och nudlar.

Det börjar med att gluggarna utanför fläktarna slår till, sedan viner det kraftigt och träden rasslar högljut. Ibland tror man att det lugnat sig lite, men så smäller det till igen, som om det bara laddat upp en stund. Efter några timmar börjar grenar falla ner från träden, och lättare lösa föremål drivs fram längs gatorna. Trots att man är inomhus känner man sig på något sätt hotad, det är i grund och botten en farlig situation man befinner sig i, även om man är väl skyddad mot naturens krafter.

Efter några timmar lugnar det tvärt ner sig. Kom i håg att det här är en cyklon som slagit rakt mot oss. Vi befinner oss i stormens öga. Hur är det då på riktigt i detta legendariska tillstånd?

Det är en väldigt dubbel känsla av ”skönt att det är över” och ”undrar hur länge det vara”. Även om ögat är flera kilometer stort så finns det ingen möjlighet att veta var i ögat man befinner sig. Är man i utkanten passerar det fort, är man i mitten tar det flera timmar. Vi vågade oss inte ut, även om vi ångrar det i efterhand.

Allt blir kav lugnt, bokstavligt talat. I stormens öga blåser det inte. Efter ett tag ser vi en trollslända, sedan en till, sedan tvåhundra till. Luften bokstavligt talat fylls med trollsländor. Tydligen klarar de sig genom hårt väder, så alla som kommit i stormens väg lever och mår gott i dess öga. En lite biblisk oroskänsla infinner sig dock för oss ovana.

Efter några timmar sätter det igång igen: den kraftiga blåsten, om möjligt värre än förrut, och regnet. Framemot midnatt sänktes varningsnivån till en åtta. Idag är Hongkong lika livfullt som alltid.