One night in Bangkok

Nu är vi i Bangkok. Bussresan från Siem Reap och hit var ganska äventyrlig. Den första bussen som vi åkte i Kambodja var modell äldre, med hål i sidorna lagade med tejp och ett ventileringssystem som bestod av att framdörren var öppen mest hela tiden. Vägen bestod mestadels av rött damm (som snart täckte det mesta, inklusive insidan av näsan), utom vissa korta sträckor av asfalterad lycka. Vi åkte genom en rad byar och förbi vidsträckta risfält och dammar där man fiskade och barn badade. Gränsstaden Poipet var man glad att man slapp spendera någan längre tid i, då den tycktes bestå av lervälling, sophögar, fallfärdiga skjul och diverse skumma typer. Tydligen forsöker staden profilera sig som en kasinostad, och dar fanns några nybyggda kasinohotell (bland annat ett i ingenmansland mellan kambodjanska och thailandska gränsen), men den har manga bra bitar kvar innan det är något Las Vegas. Gränspassagen ut ur Kambodja och in i Thailand var oproblematisk, och på andra sidan gränsen mötte oss en ny buss, denna gång hel, om an sliten, och med en hyfsat fungerande luftkonditionering. Det tog inte lång tid innan man såg att Thailand är rikare an Kambodja – vägen var asfalterad och hel, det var färre fallfärdiga skjul ut med vägarna, och man såg inte längre fullt med smutsiga och halvkladda barn som cyklade längs vägen eller badade i dammarna vid risfälten. Vid åttatiden var vi framme i Bangkok och vi hittade snabbt ett helt okej ställe att bo på, i närheten av Khao San Road, Bangkoks backpackercentral.

I går turistade vi vid Wat Phrakaew, som är ett slags Thailands Vatikanen, där några av landets mest heliga platser är belägna. På samma område ligger också det kungliga palatset, som man tyvärr bara får se från utsidan, även om kung Bumhibol (hur han nu stavas) inte bor där längre. Wat Phrakaew var glitter, guld och overväldigande bling-bling; bilder kommer sa småningom. Sedan begav vi oss till Wat Pho dar det finns en typ 45 meter lång förgylld liggande Buddhastaty som visar Buddhas övergang till Nirvana. Imponerande. Wat Pho är for övrigt Thailands största och äldsta tempel. Av någon anledning pryddes en av tempelbyggnaderna av kinesiska och hongkongska flaggor. Jag försökte fråga en kinesisk besökare varför, men han kunde inte förklara på engelska, så flaggorna förblir en gåta.

Medan vi vandrade runt vid Wat Pho öppnade sig himlen för ett riktigt tropiskt skyfall. Då det snart var stängningsdags var det inget annat att göra an att börja vandra i regnet. Vi försökte ta en taxi, men de vägrade köra på taxameter och begärde hutlösa priser for den korta resan – mellan 100 och 200 baht for en resa som egentligen ska kosta kanske 40. Vi bara skrattade åt dem och gick vidare i skyfallet.

När vi kom hem till rummet fick Markus feber, och kvällen spenderades inte som vi hade tänkt oss ute på stan, utan i stallet på hotellrummet dar TV-kanalen AXN bjöd på igenkänningsbar underhållning i form av amerikanska serier. Vi är lite ledsna över att vi inte fick uppleva Bangkoknatten, men men... Ikväll bär det av med buss mot ön Koh Samui, dit vi kommer fram imorgon bitti. Idag ska vi forsöka se lite mer av Bangkok.