Penang och vägen dit

Nu är vi framme på Penang, som är en ö utanför Malaysias västkust. Vi har med andra ord lämnat både Koh Samui och Thailand bakom oss (och inte utan viss ansträngning kan tilläggas). Resan gick med ”buss” som de motordrivna flakbilar som utgör Koh Samuis lokaltrafik närmast kan liknas med. Därefter med båt (modell bilfärja med passagerardäck), överfull minibuss och därefter horribelt överprissatt ”buss” till Suratthanis tågstation (Suratthani är fastlandsstaden närmast Koh Samui). I och med att vi satte av från hotellet vid fyra tiden kom vi fram vid niohugget. Taget som skulle gå 00:45 var försenat (vilket tydligen är ganska ovanligt i Thailand, vi kände oss detta till trots föga hedrade) nästan en timme. Åsikterna går isar om huruvida det går att sova på nattågen, kanske for att jag hade underslaf (bredare fast med fönstervy) och Jenny hade överslaf (smalare fast med en glipa i förhanget som släppte in vagnens nattlyse). Till saken hör också att mina åksjuketabletter (som kostade hela 1 baht styck) är lätt sovande (tank röd triangel). Val framme vid gränsen tvingades vi upp for att genomgå gränskontroll, och därefter fick man inte använda slafarna längre (trots att vi uppfattade det som att vi betalt for att kunna sova hela vägen till Butterworth – Penangs fastlandsstad), utan de fälldes ihop till förman for säten. De resterande fyra-fem timmarna till Butterworth från gränsen försökte vi sitta och sova, vilket var svårt. Mot slutet började vi prata med det australiensiska par som satt över gången från oss, och det visade sig att de också skulle till Penang. Inte bara erbjöd de sig att visa oss till färjan, de guidade oss genom en betydande del av staden till vart hotell. Slagna av detta under av medmänsklighet efter vara strapatser började humöret lätta en aning, något som accelererade när vi närmade oss hotellet. Makalöst! Ord räcker inte till for att beskriva det (aven om UNESCO försoker med ord som ”World Heritage Site”). Bilder kommer (som vanligt) senare.

Vi önskar att vi kunde stanna har längre, men imorgon kväll bar det av (med nattåget) mot Kuala Lumpur och därefter (åter med nattåget) mot Singapore. Det positiva med vår korta vistelse är att den redan väckt mersmak. Kan vi ska vi definitivt komma hit igen.