Konsten att springa på varandra

Just nu har vi besök av inte mindre än en bror och två kusiner. Rafael hittade vi efter lite om och men på flygplatsen och tog hem, men kusinerna var det värre med. Vi visste att André landade okristlig tidigt, och därför avböjt upphämtning på flygplatsen, och dagen han kom visade det sig att Leonard redan landat dagen innan (samma dag som Rafael). Eftersom vi hade varandras nummer tänkte vi att det inte skulle vara något problem att hitta varandra under dagen. När vi ännu inte hört något från de två kusinerna vid lunch tänkte vi att vi (Jenny, jag och Rafael) skulle dra oss ner på stan och titta, så skulle det i alla fall vara ganska nära när vi väl fick kontakt. Vi strosade runt lite i Tsim Sha Tsui, och sedan gick vi i riktning mot färjan för att åka över till ön. På vägen ser jag en vägskylt, och känner igen den som gatan kusinernas hotell ska ligga på, och vi tänker att vi nog ska gå och lämna ett meddelande till dem (i och med att vi inte hört något från dem än).

Halvvägs till hotellet möter vi dem på gatan. Stacka om osannolikt!

Och nej: det fungerar uppenbarligen inte särskilt bra med Singaporeanska mobilabonnemang i Hongkong. De är nu försedda med lånemobil (tack mamma!)