2010-10-05

Recension: I Djursholm och Tensta kindpussar vi varandra

Eftersom alla som hittills yttrat sig om bokrecensioner varit odelat positiva så kommer här en första.

Jag tror jag började läsa den här boken i juni, och släpade med mig den hit där den tillslut blev färdigläst. Detta ska på intet sätt tas som ett betyg på bokens läsbarhet, utan snarare på min lättja kombinerat med min arbetsbelastning under sommaren.

Bokens tema är, som kan utläsas ur titeln, segregation. Två världar, så geografiskt nära varandra, men så kulturellt långt ifrån. Och så den där ytliga likheten, som på samma gång skiljer dem från resten av Sverige. Mästerlig titel! Som stammandes från en tredje Stockholmsförort är boken som ett nyckelhål till båda dessa världar, fast på olika sätt. Överklassgrabben som växt upp på Djursholm (titel till trots försäkrar författaren läsaren om att man bor Djursholm och inte i Djursholm) flyttar till Tensta. Som upplagt för en komediserie, men istället en skarp analys av, inte bara det samhälle som härbärgerar segregation, utan också de människor som lever i den. Detta är en mycket viktig poäng: det här är en bok som faktiskt bryr sig om de människor som författaren träffar och delar förort med. Bara detta gör boken läsvärd.

En personlig reflektion efter att ha läst boken: det sägs ofta att det är så svårt för invandrare att skaffa sig svenska vänner, men jag skulle vilja utvidga resonemanget: det är väldigt svårt för svenskar också att skaffa sig vänner. När jag tänker tillbaka på vilka mina vänner är så är det människor som jag träffat under speciella perioder i mitt liv: jag har några kvar från skolan och de flesta från universitetstiden. Det låter ju ganska naturligt, men det kan vara värt att titta lite närmare på vad som saknas: arbetskamrater och grannar! Jag har visserligen inte jobbat särskilt länge på en och samma plats, min längsta anställning överlappar med min universitetsutbildning, men nog har jag bott länge på samma ställe! Därav mitt femöresråd för ett mindre segregerat Sverige: lär känna dina grannar! Om det blir praxis tror jag många fler nyanlända skulle kunna tänka sig att bryta bostadssegregationen.

Boken får 4 baklavor (med pistagenötter) av 5. (Värt att notera: varken ”bakalva” eller ”pistagenöt” fanns med i mitt ”Svenska” lexikon...)

2 kommentarer:

Jenny sa...

Intressant! Vad tyckte du om språket? Jag minns att de flesta av oss i bokcirkeln tyckte att boken hade blivit bättre av en bättre redaktör - det var väldigt mycket upprepningar och liknande som störde läsningen. Var det något du störde dig på?

Markus sa...

Jag ursäktade språket med hans journalistiska bakgrund... :-)