Studentikost

Jag spenderar en hel del tid på universitetet jag också, trots att jag inte pluggar där. Här finns trådlöst internet, god dim sum och billigt fika. Dessutom kan man få nöjet (ett ibland tvivelaktigt sådant) att närstudera de Hongkongska studentikosa yttringarna (fast jag vet ju förstås inte hur representativa de är då jag bara har ett studieobjekt).

Det är ont om plats och lokaler här, så om man gör en uppsaliensisk jämförelse är det som att tränga ihop universitetets, nationernas och kårernas alla aktiviteter på en och samma plats. På vägen hit slapp jag visserligen de läskiga klonade och skanderande ekonomistudenterna (se föregående inlägg), men såg "social dance society" göra reklam för sin årliga bal, marknadsföringsstudenternas kår som informerade om sitt mentorsprogram , "band society" som höll på att plocka ner scenen efter sitt uppträdande igår, någon som sålde biljetter till en föreläsningsserie under rubriken "cherich life chose love" eller något liknande (all information var på kantonesiska så vad detta innebär vet jag inte), någon slags student-Rotary som höll en välgörenhetsinsamling, och slutligen "Campus Crusaders for Christ" som stolt annonserade att denna vecka är "Jesus Week" och sålde t-shirtar med texten "A gift from God" (och nu ska jag avhålla mig från vidare sarkastiska kommentarer, men om man vill få fler att bekänna sig till kristendomen kanske det är liiiite otaktiskt att döpa sin organisation efter en av religionens största historiska skamfläckar).

De sistnämnda (jag misstänker iallfall att det var de) tyckte igår att det var en bra idé att hålla ett högljutt bönemöte i en av universitetets lunchrestauranger mitt under lunchruschen, och här om veckan var det en stor dansshow, komplett med gigantiska högtalare och hundratals åskådare på inomhustorget, ett hundratal meter från biblioteket. Och vid rulltrappan står tio kostymklädda ekonomistudenter och skriker att man ska bli assimilerad (eller hur det nu var). Jag skakar på huvudet och frågar mig vad sjutton de håller på med. För jag menar, att springa runt i frack pyntad som en smärre julgran med konstiga kapsylmedaljer, att paddla hembyggda frigolitbåtar nerför en å, och framföra teaterstycken på rim där publiken plötsligt kan skrika "på tyska!", det är ju ett fullkomligt normalt beteende!

Will I be assimilated?

Nyligen har det dykt upp en ny företeelse på universitetet. Det började som pojkar och flickor i svart kostym respektive svart ”kontorsdress” som delade ut flygblad. Någon slags kristen sekt som är ute och missionerar, tänkte jag först, men så var inte fallet. De är i själva verket ekonomistudenter.

På senare tid har de börjat ställa sig tio personer på led vid rulltrappor, eller andra platser där många går förbi, och monotont skandera ”We are Janus, we are the nominated cabinet of the business student’s union. Please vote for us!”

Det är mer än lite oroväckande (de påminner om verkliget partitrogna kommunistkovertiter, och Hongkong är en del av Kina nu), men mest associerar jag ändå till Startrek: ”We are the Borg. You will be assimilated!” Tur att man inte är ekonomistudent (jag antar att man slipper bry sig om deras studentkårsval då).

Eller ombord SS Enterprise.

Det bjuder vi på!

Ja, så säger regeringen här om man inte använder så mycket el eller vatten. Upp till en viss gräns är el och vatten gratis, överstiger man den åker man på hela kostnaden. Knasigt värre, men eftersom vi verkar kapabla att hålla oss under gränsen så klagar vi inte...

Resebilder del 6: Singapore

Så är vi framme vid de sista bilderna från resan. I Singapore hälsade vi på kompisar som har flyttat dit för att jobba. Vid det laget var jag jätteförkyld (av allt för många nätter med för lite sömn på luftkonditionerade tåg tillsammans med oräkneliga andra snörvlande hostande människor), och Markus var också rätt risig, så vi tog det rätt lugnt. Singapore är modern, rent, trevligt och plastigt. Plastigast av allt måste den konstgjorda ön Sentosa sägas vara. Och konstigast är utan tvekan "Merlion", en korsning mellan ett lejon och en fisk, som någon klyftig person inom turistmarknadsföring en gång kläckte som en bra idé som en symbol för Singapore. Ni ser själva den hemska skapelsen (i två varianter) nedan. Vi hann också njuta av den typiska singaporianska rätten chilikrabba och dricka en Singapore Sling på Raffles Hotel (såklart).


Merlion version 1 (den lilla vita blobben nere till vänster som sprutar vatten ur munnen), med finansdistriktet i bakgrunden.


Merlion version 2. Och där är visst vi med också. Taget uppe på Mount Faber, Singapores högsta punkt. Visst är det en ganska ryslig skapelse (fisklejonet alltså)?


Vy från Mount Faber.


Upp till Mount Faber, och sedan till Sentosa (som man ser på andra sidan sundet) åkte vi linbana (syns i bildens högerkant).


Singapore Sling i The Long Bar på Raffles Hotel.

Sssscccchhhh!

En liten upplysning till alla, säkert annars trevliga, kinesiska tjejer:
står man mindre än en halvmeter ifrån varandra finns det ingen anledning att ta i från tårna och skrika när man pratar med varandra.

När jag kommer hem till Sverige ska jag gå ut i en granskog, blunda och bara stå och lyssna på snön som ska lägga sig som bomull kring mina ömmande trumhinnor.

Citronfromage?

En vardagssak jag behöver är raktvål/-gel/-lödder, och även om jag faktiskt tog med en liten burk gel från Sverige så tog den ganska snabbt slut. Dags så för den lokala varianten. Som överallt annars i världen är det Gilette som gäller, men för att citera Pulp Fiction: ”Their's is just a little different” – deras skiljer sig en aning. I de flesta affärer finns bara en sort: citron-/limeraklödder. Inget fel på idén: en fräsch doft av citrusfrukt friskar upp det färdiga löddret om morgnarna. I praktiken finns det dock en avgörande skillnad mellan kineser och svenskar: vi växte upp med citronfromagehalvfabrikat. Då lokalbefolkningen fräschas upp av citrusdoftande raklödder står jag där med en av barndomens efterrätter i ansiktet... den fluffiga konsistensen, den artificiella citrusdoften, allt är som jag minns det.

Höst

Det har blivit höst i Hongkong. Visserligen kunde jag fortfarande promenera till universitetet i kortärmad tröja idag, blommor blommar fortfarande i alla möjliga färgsprakande varianter, och i fredags var det säkert 30 grader varmt, men det har definitivt blivit höstigare. Folk, inklusive vi, har plockat fram tröjor och jackor ur lådor och garderober, även om jag inte riktigt förstår nödvändigheten av täckjackor och pälsfoder riktigt än. Jag nöjer mig med en långärmad tröja - en sådan man ibland kan behöva under den svenska sommaren.

Höstkänslan förstärktes ytterligare under min promenad hemifrån, när det plötsligt luktade äpplen. Ni vet, så där som det kan göra från trädgårdar med äppleträd en klar höstdag. Jag fick nästan lite hemlängtan. Inte vet jag vad äppellukten kom ifrån, några äppelträd har jag då aldrig sett i vår by, där finns mest palmer och ett träd med stjärnfrukt (carambole).

En del av väderomslaget verkar bero på att vinden har vänt - det blåser från nordöst vilket gör att det är mer friska stillahavsvindar och mindre kinesiska kolkraftverk i luften man andas.

Resebilder del 5: Kuala Lumpur

När vi mellanlandade i Kuala Lumpur på väg till Bali för sju år sedan hade vi ingen möjlighet att åka in till stan, utan spenderade tiden med att åka rullband fram och tillbaka runt på den gigantiska flygplatsen och bli tillfrågade om och om igen om vi ville prova den senaste Armani-parfymen. Men nu fick vi äntligen chansen att se Malaysias huvudstad, iallafall lite kort. Det blev ett intensivt och ganska utmattat besök - vi lämnade Penang på kvällen med nattåg, anlände till Kuala Lumpur tidigt på morgonen, och skulle sedan ta nästa nattåg mot Singapore senare samma kväll. Detta gjorde att vi var ganska trötta och inte orkade gå runt så mycket i stan. Temat för dagen blev därför höga hus och fika (säga vad man vill om den amerikanska latte-trenden, men man kan nu hitta gott fika nästan överallt i världen, och luftkonditionerade gallerior är en välsignelse i hettan). Vi började med att åka upp i världens näst högsta hus, Petronas Towers. Eller iallafall världens näst högsta färdiga hus - tydligen har ett pågående bygge i Dubai (var annars?) gått om Taipei 101 i Taiwan som hittills varit högst.

Petronas är Malaysias nationella oljebolag, och efter en kort propagandafilm om företagets och oljeindustrins förträfflighet fick man åka upp till den gångbro som förbinder de två tornen. Högst upp kom man inte - där sitter väl någon olje-VD kan man tänka. Nästa utsiktspunkt på programmet var Menara Kuala Lumpur, ett TV-torn som är 5:e högst i världen (mätt med antennen mäter det 421 meter) och som dessutom är beläget på en kulle vilket sammantaget ger en rätt schysst utsikt över staden. Kaknästornet kan liksom dra något gammalt över sig...


Petronas Towers, med utsiktsbron mellan dem. Som ni ser kommer man knappt halvvägs till toppen.


Häftiga spegeleffekter i dammen i parken utanför.


Menara Kuala Lumpur.


Vy från Menara Kuala Lumpur mot Petronas Towers.

Resebilder del 4: Det fantastiska hotellet på Penang

Efter Koh Samui korsade vi gränsen till Malaysia med tåg (vilket UD avråder från, men som var fullkomligt odramatiskt, om än uttröttande). Vi har redan berättat om det otroligt trevliga australiensiska par vi träffade på tåget. De visade oss vägen ända från tågstationen i Butterworth fram till vårt hotell, Cheong Fatt Tze Mansion i Georgetown, Penang (alltså en ö utanför Malaysias östkust). Cheong Fatt Tze Mansion byggdes av en rik kinesisk köpman vid namn Cheong Fatt Tze ("Asiens Rockefeller") på 1800-talet, och har efter år av förfall rustats upp och gjorts om till musuem och ett unikt bed & breakfast. Restaureringen av huset har fått pris av UNESCO. Huset är byggt efter konstens alla feng shui-regler och det är så vackert, så fridfullt och så underbart. Alla rum är unikt inredda, och har namn, inte nummer. Vårt hette "Fragrant Poem" (doftande poem). Tyvärr fick vi bara en natt här, men jag hoppas att vi kan återvända någon gång.


Huset sett från gatan. Den blå färgen är helt gudomlig.


Ytterligare en exteriörbild (med fult modernt glashotell i bakgrunden). En del av fasadutsmyckningarna är gjorda med en speciell gammal teknik som består i att man tar skärvor från porslin i olika färger och fogar samman dessa för att bilda olika figurer.


Huset är byggt runt en öppen innergård, där regnet och vinden kan komma in (feng shui betyder just vind och vatten). Vid denna innergård låg frukostmatsalen.


Utanför vårt rum (vårt fönster till höger).


En del filmer har delvis spelats in på Cheong Fatt Tze Mansion, till exempel "Indochine" från 1992 med Catherine Deneuve. Dessa rickshaws användes som rekvisita i filmen och står nu utanför huset.

Resebilder del 3: Thailand

Jaha, så här en månad efter att vi var där är det väl dags att visa lite bilder från den dryga vecka vi tillbringade i Thailand. Vi var som sagt i Bangkok och därefter på Koh Samui. Där var det lågsäsong och därför slapp man såväl trängsel på stranden som de restauranger som hette saker som "Gatuköket" och erbjöd köttbullar och Kalles Kaviar (de var alltså stängda). I Bangkok blev Markus sjuk i feber, och upptäckandet av denna spännande stad blev därför något begränsat. Lite turistande hann vi dock med.


Vid det kungliga palatset och "Temple of the Emerald Buddha",
ett slags Thailands Vatikanen. Mycket guld och bling-bling.


Mera guld och bling-bling.


Den 45 meter långa liggande Buddhastatyn i templet Wat Pho.
När Buddha visas liggande på detta vis, visar det hans uppgående i Nirvana.


Nirvana-face.


Vy från vår bungalow på Lamai Beach på Koh Samui.


Läsarfråga: Vad gör egentligen kung Bhumibol på denna bild (en billboard i Bangkok)? Löser ett gigantiskt korsord? (Om jag vore thailändare skulle detta inlägg för övrigt betyda att jag riskerade att åtalas.)

Vi är kvar!

Ber om ursäkt för det något sporadiska bloggandet på sista tiden - vi har haft föräldrabesök i två veckor (de åkte i lördags) och därför rätt fullt upp. Tiden springer iväg och det är bara drygt fem veckor kvar nu. Saker som har hänt här är att 1) det har blivit kallare, som i "vi kanske borde köpa ett täcke" och "oj, man borde haft en tröja på sig" och 2) julpyntet har börjat komma upp. Det har det säkert hemma i Sverige också, men jag har en känsla av att denna kitschälskande stad kommer att överträffa sig själv när det gäller glitter, bling-bling, granar i konstiga färger och bisarra tomtefigurer.

Tiden innan vi åker hem är fylld av besök, och det lär bli många turer upp på Victoria Peak framöver. När föräldrarna var här såg vi om en del saker, men det blev också en hel del nya upptäcker för oss, som exempelvis en båttur för att se de utrotningshotade och väldigt charmiga rosa delfinerna i Pärlflodsdeltat nära Hongkong flygplats, och en dagsutflykt till Macau, som inte var som jag hade väntat mig.

Vi har ju utlovat bilder från vår Sydostasienresa, så lite sent om sider kommer nu mer av den varan. Och jag ska försöka bli duktigare på att skriva inlägg här framöver.