2008-09-30

University with a view

Tidigare har ni ju fått se bilder av hur universitetet ser ut när jag går dit en typisk morgon, nu har vi varit där och tagit lite mer säljande bilder (mitt på dagen, fint väder, välvalda motiv och så vidare). Till att börja med soluret. Detta har bilvit lite av en logotyp eller symbol för universitetet, och det är kanske inte så konstigt. Det är en av de första sakerna man ser när man kommer hit, och det har ett väldigt karaktäristiskt utseende.

Soluret

Om man traskar förbi uret kommer man till ”The Hong Kong Jockey Club Atrium” (denna institution förtjänar en blogpost helt själv, men vi måste nog researcha lite mer innan dess). Ett inomhustorg där det nästan alltid händer något. Genom valvet skymtar blå himmel och berg.

The Atrium

Går man genom valvet möts man av följande utsikt, som kunde varit Stockholms skärgård om allt varit mindre. I nederkant ligger det system av överbyggda gångar (det regnar mycket här när det regnar) och hissar som leder till studentbostäderna.

Utsikt från utsiktsplatsen

Följande tre bilder är en sorts panorering från höger till vänster, där vi ser universitetsbyggnaden...

Utsikt från utsiktsplatsen

Det öppna havet (jag vet inte riktigt hur mycket öar som ligger åt det här hållet, men nästa störra landmassa åt det hållet är Filipinerna)

Utsikt från utsiktsplatsen

Mer åt vänster ser man ytterligare öar, och ytterligare åt vänster borde man kunna skymta Sai Kung (utanför bilden). I nederkant syns vad jag tror är ”PG Hall” – det vill säga de lite bättre studentrummen för folk som studerar till master, MPhil eller doktor.

Utsikt från utsiktsplatsen

Från ett utav lunchställena kan man sitta på en innergård och titta upp mot detta. En aldrig så klar påminnelse om att man befinner sig i subtropiskt klimat.

Palmer vid ”The Coffe Shop”

Resfeber!

Imorgon säger vi hej då till Hongkong för ett tag och åker på en 18-dagars rundresa i Sydostasien. Delar av Kambodja, Thailand, Malaysia och Singapore står på programmet.

Jag har fruktansvärd resfeber (tycker väl att jag borde ha vant mig av vid det vid det här laget, men icke...) och tror som alltid att det är något superväsentligt som vi har glömt eller missat. Suck. Just nu sitter jag och försöker motstå frestelsen att ringa till Vietnams ambassad IGEN för att dubbelkolla att man verkligen inte behöver transitvisum för mellanlandningen i Ho Chi Minh. När jag ringde sa ambassaden att det inte behövs, och jag vet verkligen inte varför de skulle ljugit då, men jag är ändå superhispig och kommer inte att bli lugn förrän vi är där på flygplatsen. Tur att jag har någon som står ut med mig och mina manier.

I övrigt är resan ganska organiserad, lite transporter är obokade och vi har ingen aning om var vi ska bo i Bangkok (2 nätter), men i övrigt är vi i princip "all set". Om någon som läser det här har varit i Bangkok och har ett tips på ett bra ställe för max 800-900 bath natten, så skriv en kommentar. Rent och fräscht är ett krav, eget badrum ett plus.

Nästa inlägg på herr panda blir iallafall från Siem Reap, Kambodja. Om inte, så fastnade vi utan transitvisum i Vietnam...

2008-09-24

På taket i tyfonen

Som Markus redan har skrivit så har vi haft stormvarning igen. Denna gång var det Hagupit som härjade (Kummari, Nuri och Hagupit - inga Gudrun och Gustav här inte). När jag kom hem med bussen igår hällregnade det, och eftersom jag redan var dyblöt efter promenaden från busshållplatsen till vårt hus, tänkte jag att jag lika gärna kunde gå upp på taket och kolla så att inte stupröret var igenkloggat (spännande förresten, stavningskontrollen reagerade på ordet "hällregn" men inte på "igenkloggat". Hm.). Jag hade nyckeln med mig för jag tänkte att då kommer jag ju in om dörren upp till taket skulle gå igen. Och det gjorde den, med ett försmädligt klick.

Jag satte glatt i nyckeln och försökte vrida om. Inget hände. Jag försökte igen. Och igen, allt mer panikslaget. Regnet fullkomligt vräkte ned, som ett vattenfall, och där stod jag, utelåst på taket, i en snart-kategori-8-tyfon.

Jaha, tänkte jag, vad gör jag nu? För första gången sen jag kom till Hongkong frös jag (ja, förutom när jag hade 40 graders feber då, eller när man hamnat på någon restaurang med a/c:n på max. Men ute har jag aldrig frusit förut.). Det var åtminstone två timmar tills Markus skulle komma hem. Men någon annan kanske skulle gå förbi på gatan nedanför; någon som jag kunde kasta ner nyckeln till och som kunde rädda mig från min blöta belägenhet. Och efter kanske fem minuter skymtade jag ett stort paraply.
-Hello, ropade jag. Ingen reaktion. Jag försökte igen, högre denna gång, Paraplyet rörde sig vidare. Till slut skrek jag ett lite patetiskt "help!". Paraplyet stannade, och under det tittade en ung kille fram.

Jag kastade ner nyckeln till honom, och stackarn fick gå runt kvarteret i regnet, låsa upp vår port och sedan upp för alla fyra trappor för att öppna takdörren. Han skrattade mest medan jag tackade min räddare i nöden. Vilken jäkla tur att jag hade nyckeln med mig, annars vet jag inte hur jag skulle ha gjort!

När jag kommit in och fått av mig de dyblöta kläderna hade regnet såklart upphört...

Stormen borta

Det var en hel del blåsande, och jag är glad att jag hann hem innan det satte igång på allvar. Stormen Hagupit passerade en bra bit söder om Hongkong, men känningarna av den var tillräckliga för att stänga skolan igår. Imorse var det dock över, och nu är allt som vanligt (förutom att många träd har färre grenar och så vidare).

2008-09-23

Stormen kommer

Nu är det stormdags igen, så ”school's out”, och jag ska springa förbi affären och sedan barrikadera lägenheten. Den här heter Hagupit, och ska inte slå till här, men vi kommer att påverkas ganska mycket ändå (det stormar även om inte ögat slår till precis där man bor). Förhoppningsvis är vi tillbaka i etern imorgon!

2008-09-22

Hutong

I fredags blev undertecknad ett år äldre och denna begivenhet firades med pompa och ståt, eller i alla fall med middag och drinkar. Vi hade lyckats få ett bord på en av Hongkongs populäraste restauranger, Hutong. Hutong ligger på 28:e våningen i Peking One, en skyskrapa nere vid Kowloons sydspets, och utsikten var således hänförande; maten likaså.

Hutong serverar nordkinesisk mat "with a contemporary twist" enligt dem själva. Alla rätter var goda, men lammet spelade i en klass för sig. Bland det godaste jag nånsin satt tänderna i.


Utsikten och så brädan med uppätet lamm med tillbehör, samt scampi med citrongräs och chili.

Badrummet (när man väl hittade till det) var det finaste jag skådat. När jag skulle tvätta händerna hittade jag ingen kran, men såg sedan att marmorskivan där ljus och levande orkidéer flöt omkring hade ett avlopp. Jag förstod då att den stora trätunnan med en pip som var upphängd i taket var en vattenbehållare, och att man släppte ut vattnet genom att dra i en spak.

Middagen avslutades med mangopudding i form av fiskar samt en varm soppa på osmanthusblomma och mandel, med risbollar i. Låter skumt, men smakade väldigt gott med ädelrötat australiensiskt dessertvin till.

Kvällen avslutades med drinkar "på andra sidan" (dvs på Hong Kong island).

PS. En hutong är en smal gata eller gränd som speciellt finns i Beijing och där gamla traditionella hus ligger. Tyvärr har många rivits för att ge plats åt olika OS-relaterade projekt.

2008-09-15

Midhöstfestival



I helgen har det varit midhöstfestival, eller mid autumn festival. Det är en av de viktigaste högtiderna i den kinesiska kalendern (förutom nyåret), då bönder firar slutet på skördesäsongen. De kinesiska högtiderna infaller enligt månkalendern, och midhöstfestivalen firades igår i Hongkong under en klar himmel som visade en vackert lysande fullmåne.

Det finns lokala skillnader på hur högtiden firas, men här i Hongkong verkar det handla mycket om lyktor (mer om det senare) och om mat, speciellt sötsaker och mat av det lite finare slaget. Affärerna har sålt speciella "midhöstfestivalskorgar", och här om veckan såg vi vad som måste vara världens dyraste vattenmelon. Den var japansk. Och trekantig (alltså odlad inuti någon slags trekantig behållare som hade gett den sin form). Och den kostade 2888 Hongkongdollar. Jo ni läste rätt. En vattenmelon för ungefär 2500 spänn. Galet.

Men trekantiga och svindyra vattenmeloner till trots, den stora matgrejen är ändå "moon cake" (nä, har inget med space cake att göra). Det är bakverk som traditionellt fylls med malda frön från lotusblommor och hela saltade kokta äggulor - äggulorna ska symbolisera fullmånen. Har vi tolkat reklamaffischerna rätt finns nu flera olika varianter av moon cake, men vi har inte smakat den i någon form - rykten säger att det är en vad engelsmännen kallar "acquired taste"...

Den andra stora grejen på midhöstfestivalen är lyktor. Bilden ovan visar den traditionella sorten, men nu finns alla möjliga former - vi såg barn springa runt med såväl Hello Kitty som Spindelmannen. Själva köpte vi varsin guldfisklykta (guldfiskar symboliserar rikedom). Vi besökte den stora midhöstkarnevalen i Victoria Park i Causeway Bay (en stadsdel som är nästan lika galen som Mong Kok, fast rikare) och där fanns stora, vackra installationer av lyktor.



I Tai Hang, som gränsar till Causeway Bay, tittade vi och tusentals andra på elddrakdansen, som dansades för över 150:e gången (EDIT: Jag tror det var 129:e i ordningen /Markus). På 1800-talet var Tai Hang bara en liten by, som levde på fiske och jordbruk. Hongkong härjades då av en stor farsort, men efter att ha dansat elddrakdansen skonades Tai Hang från sjukdom. Nu för tiden sponsras elddrakdansen av Hongkongs turistbyrå, området består av höghus och kustlinjen har flyttats bort genom utbyggnad, men det var ändå mäktigt att se. Normalt dansas ju drakdanser med en drakmodell gjord av tyg och papper, men den drake som dansarna ringlar runt med i elddrakdansen består istället av en stomme i vilken sitter instuckna tiotusentals brinnande rökelsestickor (ja, det luktade väldigt mycket). Tyvärr var det svårt att få bra bilder på det hela.


Drakens huvud i mitten av bilden, och den ringlande svansen.


Rökelsen ligger tät...

Trippeltempel

Templet Sik Sik Yuen Wong Tai Sin tar en praktisk approach på det där med religionsutövande. Här trängs tre religioner, konfucianism, taoism och buddhism, nämligen under samma tak, även om "tak" är lite missvisande, då huvuddelen av det hela sker utomhus. Templet är dedicerat till Wong Tai Sin, en populär gud här i Hongkong. Wong Tai Sin levde på 300-talet, och började arbeta som fåraherde då han var 8 år. Några år senare började han praktisera taoism, och det sägs att han hade kraften att förvandla stenar till får. Senare i livet gudaförklarades han.

Templet ligger i en del av Hongkong som heter just Wong Tai Sin, uppkallad efter den taoistiske munken, och det byggdes vid 1900-talets början. Idag är det omgivet av höghus och köpcentra. Det är färgstarkt och rökelsedoftande, och tycks locka lika många turister och nyfikna som troende.

Det sägs att alla önskningar kan bli sanna för den som ärligt och rättframt ber till gudarna i Wong Tai Sin-templet. Vi nöjde oss med att kasta några småmynt i dammen i templets trädgård, men kanske Wong Tai Sin kan uppfylla våra önskningar också?


Utanför templets huvudhall.


Färgglatt och mycket folk vid ett av templets många altare.


"Good wish garden" bakom templet, en lugn och vacker oas med få besökare.


Vackra färger och former.

2008-09-08

Kändisspaning och val

Idag har Hongkongs Chief Executive (regeringschef) Donald Tsang varit på besök på Univeristy of Science and Technology. Jag såg honom när jag var på väg från busshållplatsen upp till universitetet, och han var på väg mot sin bil, omgiven av poliser. Dagens kändisspaning alltså!

Igår var det för övrigt val till Hongkongs Legislative Council, allmänt kallat Legco. Det är alltså den lagstiftande församlingen. Hongkongs politiska system är minst sagt märkligt. Legco har 60 platser, och av dem väljs hälften av medborgarna, medan hälften väljs av så kallade "funktionella valkretsar", som representerar främst olika företagssektorer och branscher (exempelvis försäkringsbranschen, turismbranschen och cateringbranschen). Så en person kan rösta en gång som privatperson, och så en gång som företrädare för försäkringsbranschen. Vissa sådana funktionella valkretsar tillåter dessutom väljarna att avlägga upp till tre röster. Några politiska partier i egentlig mening finns inte heller - det finns ingen juridisk definition för vad ett parti är, så därför är de flesta partier antingen registrerade som associationer eller som företag (!).

Val var det iallafall, och det har såklart varit valkampanj med banderoller och torgmöten. Kampanjandet pågick in i sista stund igår - när vi åkte spårvagn såg vi följande scen. Om man inte själv kan vara på plats kan man sätta upp lite affischer och koppla en megafon till en bandspelare med ett inspelat tal som strömmar ut över gatan...

2008-09-07

Ledig söndag

Det finns en del av Hongkongs befolkning som är näst intill osynlig, och det är de filipinska hemhjälperna (alla är naturligtvis inte från Filipinerna, men de flesta är det). Och det är inte helt sant att de är osynliga heller, för på söndagarna är de nämligen lediga, och de familjer de jobbar hos är lediga från dem. Med andra ord har de ingenstans att ta vägen, utan får försöka spendera sin lediga dag efter bästa förmåga på allmän plats. En söndag i Hongkong innebär alltså att man stöter på filipinskor vart man än går. De sitter gärna på medtagna filtar och äter medtagen mat eller spelar med medtagna kortlekar, och de gör det på de flesta lediga ytor. Så här ser det till exempel ut vid HSBCs högkvarter:

Lediga filipinskor en söndag i Hongkong

2008-09-05

As time goes by

Igår var det två månader sedan vi kom hit till Hongkong. Tiden går fort. Ibland känns det som om det var igår som vi stod, svettiga, trötta och förvirrade, i en trång lobby i ett hus i utkanten av Mong Kok, undrandes om vi var på rätt ställe. Jag satt på en stol och vaktade våra väskor medan Markus begav sig ut på gatorna för att försöka hitta en dator - det telefonnummer till hyresvärdinnan som vi hade skrivit upp verkade inte stämma, men kanske fanns det rätta numret i ett mail någonstans. Jag satt och halvdåsade på stolen medan en rad personer gick förbi mig, på väg in eller ut; flera av dem tilltalade mig på kantonesiska - jag bara skakade på huvudet och såg beklagande oförstående ut. Till slut dök hyresvärdinnan upp och allt ordnade sig.

Ja ibland känns det som igår, men å andra sidan känns det också som om vi varit här i en evighet. Men mest känns det som om dagarna rusar förbi, och om tre och en halv månad är vi på väg hem till Sverige igen.

Nu har vi ju flyttat därifrån, men här kommer lite bilder från Mong Kok, som jag faktiskt kan sakna ibland.





2008-09-04

Konsert

Igår kväll var vi i konserthallen i Hongkongs stadshus för att lyssna på University of London Symphony Orchestra som är här på inbjudan av Hong Kong University of Science and Technology. Efter att ha inlett med ouvertyren till Smetanas "The Bartered Bride" fick den mycket skickliga orkestern, som består av studenter från olika universitet i London, sällskap av två solister för att spela Brahms konsert för fiol och cello. Programet avslutades sedan med Tchaikovskijs (hur fasen han nu stavas) sjätte symfoni "Pathétique", som dirigenten ledde utan partitur - sådant är imponerande i min bok; gammal musiknörd som jag är.

Den blott 22-årige, men mycket meriterade, cello-solisten hade ett uttrycksfullt minspel och inga skor på fötterna (var det en grej, eller fick han för bråttom för att hinna ta på sig dem innan han skulle äntra scenen?), och blev lite överrumplad när den vilt viftande dirigenten (en äldre brittisk gentleman med vitt hår, för stor frack och lila maggördel) tappade sin dirigentpinne, som flög genom luften och landade i cellistens krulliga hår.

2008-09-03

Hey all the panda bears!

I lördags, under klarblå himmel och gassande sol, åkte vi till Ocean Park, en stor djur- och nöjespark på södra delen av Hongkongön. Det viktigaste först: det finns pandor där! Tyvärr lyckades vi inte påkalla deras uppmärksamhet, då de mest var intresserade av att sova, så någon fråga lyckades vi inte ställa till dem. Men vad gör det, när de är så bedårande söta:





Förutom pandor (fyra stycken) har Ocean Park även ett oerhört fint akvarium och en väldigt cool manet-utställning. Det låter kanske inte så spännande med maneter, men det var mycket vackert. Fullt med öronmaneter i ett akvarium (alltså sådana där vanliga geleklumpar som vi har på västkusten) som sedan lystes upp med ljus i växlande färger så att maneterna blev som färgade mot den svarta bakgrunden. Svårt att beskriva, men väldigt snyggt. Det fanns också olika sorters brännmaneter som är riktigt fascinerande och vackra när man har en glasruta mellan dem och sig:



Stora in-nätade områden för fåglar finns också, och en delfinshow, och sälar, och sjölejon och annat smått och gott. Den här ödlan hörde inte till attraktionerna, men tycktes trivas bra i parken ändå. (Hongkong har faktiskt ganska mycket djurliv, en del som det vore coolt att se, exempelvis myrkottar, och annat som jag helst håller på avstånd, exempelvis pytonormar.)



Ocean Park ligger (som så mycket annat här) i ett väldigt kuperat område, och för att ta sig mellan parkens olika delar åkte man dels rulltrappor (ja, i plural), och dels linbana.



Annat man kunde åka var berg- och dalbanor och liknande. Vi åkte "the Mine Train", en skakig (det skulle vara så) och fejkrostig sak som iallafall fick mig, som inte åkt berg- och dalbana på över tio år, att bli hög på adrenalin, och sedan vågade vi oss även på "The Dragon", med tre loopar! Men vid "The Abyss", en sån där fritt fall-variant där man släpps ned utmed en hög stång, fegade undertecknad ur (sorry, Markus), och vi valde istället att åka upp i det betydligt lugnare utsiktstornet där man kunde se ut över omgivningarna i 360-graders vy.





När man är på nöjesfält ska man äta konstig mat, typ corn dogs (varmkorv à la USA) och sockervadd. Eftersom det var säkert 35 grader varmt blev det en snow cone istället, en slags smaksatt och färgad issörja som färgade tungan grön men som svalkade gott i värmen.



Eftersom att Markus inte kommer att gilla att jag har med den bilden, kommer här en bild på mig också (och jag tycker inte om att se mig själv på bild). Ni kan ju försöka bortse från mig och istället kolla in utsikten som vi hade medan vi åt lunch och svalkade oss med varsin öl (Markus tråkigt konventionell med en Heineken, jag käckt lokal med det fillipinska ölet San Miguel som finns överallt här).



Ocean Park får fem pandor, fem loopar, fem snow cones och fem strålande solar i betyg. En väldigt bra dag!

2008-09-02

Galileo Galileo

...som Queen sjunger efter ”thunderbolt and lightning, very, very fright'ning”

Inatt åskade det värre än på länge. Första åskstormen i nya huset alltså, och vi kan nu jämföra hur det är att försöka sova (eller i alla fall blunda) sig igenom en sådan i staden och på landet.

Ljud och ljus
I staden slår blixtarna generellt ner närmare (eftersom det alltid finns en hög punkt i närheten, mätt i hur lång man hinner räkna mellan ljusblixt och ljudbang), men eftersom det i regel är några kvarter bort så låter det inte så nära. På landet kan blixtarna slå ner en bra bit bort och fortfarande låta som om de är runt knuten.

Ljus
I staden ser man inte så mycket av himlen, så om hela den blir ljus upplever man det inte så stark. Några sådana restriktioner finns inte på landet.

Vibrationerna
...färdas obehindrat från nedslagsplatsen till ens säng, så man skakar mer på landet.

Summa summarum går det att sova bättre än vad vi gjort inatt.

2008-09-01

Före och efter

Eftersom det är ett litet överlapp mellan de bilder jag tog på väg till skolan, och de bilder vi tog efter stormen kommer här ett litet ”före och efter-reportage” Så här såg det ut före Nuri:

Som ni kan se var det grönt och lummigt, solen sken till och med!

Efter sken solen fortfarande, men denna gång över någonting betydligt mer söndertrasat och mindre lummigt. Vägkanten är täckt med nerfallet bråte, och träden har få hela grenar.