2008-12-18

Homeward bound

Sitter på flygplatsen, om 45 minuter ska vårt plan lyfta. Jupp, dags att åka hem. Det känns overkligt och ganska trist (även om det ska bli skönt att äta hemlagad mat, andas ren luft och träffa alla vänner igen).

Vi hade en fantastisk sista dag i Hongkong. Shopping, dim sum-lunch (såklart) på ett ställe vi inte testat tidigare, med supergoda crispy pork buns, sedan afternoon tea på the Peninsula - mycket kolonialt och lyxigt med cucumber sandwhiches, scones med clotted cream och jordgubbssylt, och mycket annat smått och gott. På kvällen middag på en av våra favoritrestauranger (italiensk mat faktiskt - efter sex månader här med nudlar och siu mei och kände vi inget behov av att äta kinesiskt mat även sista kvällen) och så avslutade vi dagen med cocktails högst upp på 30 våningen i Peking One, med utsikt över Kowloon åt ena hållet och över vattnet där Hong Kong Islands skyskrapor speglade sig åt det andra. Många timmars sömn blev det inte, men sova kan man göra på planet.

Nu säger de att vi snart ska boarda. Hej då Hongkong. Kommer att sakna dig.

2008-12-15

Kina

Vi kunde ju inte vara i "nästan-Kina" i ett halvår utan att åka till det riktiga Kina. Eller riktiga och riktiga - Shenzhen, dit vi begav oss med lillebror Rafael och kusin Leonard är, är Kinas första så kallade "special economic zone", ett område där man på 80-talet började experimentera med marknadsekonomi och handel. Området har blomstrat, och från att ha varit en liten fiskeby på 70-talet har Shenzhen idag flera miljoner invånare och är Kinas rikaste stad (vilket tydligen inte Shanghai är helt glada för). Då Shenzhen ligger precis på andra sidan gränsen från Hongkong kan man enkelt åka dit med pendeltåg, och man kan (iallafall som svensk) få ett relativt billigt femdagars visum vid gränsen (fast vi nöjde oss med ett endagsbesök).

Efter att ha tagit oss över gränsen och växlat till oss pengar med Mao på (ett kapitel för sig som gav en viss inblick i kommunistisk byråkrati) skakade vi av oss de irriterande tjejer som frågade om vi ville "go shopping" (Shenzhen är Kinas shoppingparadis) och letade oss efter mycket om och men fram till en lokalbuss som skulle ta oss till Splendid China, en park som visar miniatyrmodeller av Kinas tempel, palats och andra byggnader. I samma koncern finns också "Windows of the World", som kör på samma miniatyrtema men istället för bara Kina visar hela världen. Vi bestämde dock att tacky-faktorn på det var lite väl hög, så vi nöjde oss med Splendid China. Innan dess var det dock dags att leta upp något att äta till lunch, och på promenaden tillbaka till Splendid China (vi hade åkt för långt med bussen) hittade vi en liten restaurang. Efter lite initial språkförvirring kom det en tjej som pratade engelska, och det slutade med att vi skulle få fisk och kyckling. Och det fick vi, plus grönsaker i någon slags buljong och en svampsoppa. Maten var så långt ifrån "fyra små rätter" som man kan tänka sig, men särskilt fisken var jättegod.

Efter detta besökte vi Splendid China, där vi hade mycket plats för oss själva. Parken är gigantisk och det var inte mycket folk där, och speciellt inga västerlänningar (jag tror vi såg två förutom oss). Så nu behöver vi inte åka till Kina, för vi har sett i princip allt, låt vara i miniatyr. Vi var till och med på Taiwan, som sades vara "Kinas största ö", men som mest bestod av stenblock - kanske hade de inte hunnit bygga en miniatyr av Taipei 101 än? Parken var iallafall fin och många miniatyrhus blev det. Faktum var att man blev väldigt sugen på att åka till Kina och se allt på riktigt. I entréavgiften ingick även "China cultural villages", ett område där olika kinesiska folkgrupper visar upp sig. Vid det laget var vi dock ganska mätta på allt och hade ont i fötterna, så det blev ett ganska kort besök där.


Kinesiska muren i miniatyr (den var lång ändå!) och riktiga Shenzhen-hus i bakgrunden.

Precis som grisar!

När våra föräldrar var här på besök åkte vi på delfinsafari med Hong Kong Dolphinwatch, en organisation som jobbar med de delfiner som bor i Pärlflodsdeltat. Efter en busstur från centrala Hongkong ut till ön Lantau (där vi bjöds på en intressant föreläsning om delfinerna framförd på väldigt snabb australiensiska) tuffade vi ut med en båt, förbi Hongkongs flygplats och de gigantiska fraktbåtar som trafikerar vattnen runt Hongkong. Vi hade hört att organisationen garanterar att man ser delfiner vid 97 procent av deras utflykter, men iallafall jag trodde att man kanske bara skulle skymta dem några enstaka gånger.

Så småningom hittade vi ett ställe i närheten av en fiskebåt, där delfinexperterna tänkte att här ska vi nog ha tur. Och det hade vi! När den första lilla vattenvarelsen dök upp yppade mamma Kielo de bevingade orden "De ser ju ut precis som grisar!". Och det gjorde de. Delfinerna i pärlflodsdeltat är nämligen rosa, jätterosa. De hoppade väldigt nära båten, och vi fick tittade på dem i närmare en timma innan det var dags att återvända tillbaka till stan.


Vattengris?

2008-12-14

Going native...

Det finns många sätt att assimileras på (och när man är i en gammal koloni så kallas det inte att ”integreras” som invandrare i västerländska länder förväntas göra, utan den engelska termen ”go native” används istället – ett fenomen värt att diskuter i en egen post kanske). Ett utmärkande drag för Hongkong är att folk arbetar väldigt mycket, och just nu sitter jag i sluttampen på min första 70 timmars vecka! Ja, ni hörde rätt. Nu är det ju inte för att jag håller på att ta till mig den lokala kulturen, utan snarare att jag är så illa tvungen att avsluta alla lösa trådar innan vi återvänder till Sverige. Om jag ska lyckas kompa ut all övertid som jag jobbat här och de semesterdagar jag inte utnyttjat skulle jag behöva vara ledig 20 arbetsdagar, och eftersom jag fortfarande är Svensk ser jag fram emot ett långt juluppehåll :-)

Vi får se hur det blir med den saken.

2008-12-13

Blinka lilla lampa där

Precis som jag förutsåg är juldekorationerna här ganska....speciella. En del är faktiskt snyggt, annat är visserligen lite väl...mycket...men ändå ganska okej (exempelvis hus med gigantiska ljusdekorationer där det står saker som "Seasons Greetings") men annat: bara konstigt.
Eftersom det i princip bara är den kommersiella julen som firas här (om ens det: jag har faktiskt inte sett en enda av de uppmaningar av typen "shop till you drop" eller "love is giving" som man brukar se i Sverige och som gör att julhandeln alltid ofelbart slår alla rekord varje år, oavsett finanskriser) så har de inte så stor koll på vad som är juligt och inte. Exempelvis har jag sett otaliga försök att avbilda renar som varit mindre lyckade. Ibland ser de mest ut som hjortar, ibland som hästar som någon limmat fast några konstiga, felvända horn i pannan på. Några bildbevis på juliga konstigheter nedan:


Låt se: snögubbar är ju ganska juligt iallafall. Men vad gör isbjörnen där? Har den ätit upp tomten (båda bor ju ändå vid Nordpolen) och sedan satt på sig tomtens luva? När vi sedan kommer till pingvinerna och fåren, då blir det bara för konstigt.


Nu blir det ännu konstigare. Här har vi en clown/apa (svårt att avgöra) som spelar saxofon. Hur de får ihop det här med jul övergår mitt förstånd. De guldfärgade varelserna ska säkert föreställa renar men det gör de inte. Och det är svårt att se, men bakom clownapan står det en hiskelig skapelse i form av en julstjärna som muterat till en palm (eller kanske tvärtom) och från mitten av julstjärnepalmen kommer det ut bubblor i genomskinlig plast.


Detta är faktiskt inte så hemskt, bara lite amerikanskt "over the top". Mycket lampor, julgranskulor och konstiga konformade "granar". Det konstiga är dock det som skymtar till vänster i bild: en järnvägräls. Varje halvtimma mellan 18 och 21 visar nämligen Harbor City, där denna kreation återfinns, upp sin "mechanical Christmas show" som i år består av ett tåg som åker på en cirka 20 meter lång tågräls (bilderna blev för suddiga för att visa här). Det finns en historia till också (som visas på storbildsskärm) men den var på kantonesiska så jag har ingen aning om vad tåget har med jul att göra (fast kom det inte en film för några år sedan med Tom Hanks som var om något med tomten och ett tåg?).


Vi slutar med något mycket finare: lyxhotellet The Peninsula som om de bara hade struntat i tomten och renarna och enbart använt stjärnorna hade haft de absolut snyggaste dekorationerna.

Gamla ägg och sjögurkor

Efter kycklingfötterna (se nedan) så har vi haft ytterligare kulinariska äventyr. Igår var vi nämligen ute och åt middag med Markus handledare och hans fru. De tog oss till Yung Kee, en kantonesisk restaurang som nyligen fått en stjärna i Guide Michelin (förresten har tydligen även Hutong, där vi åt min födelsedagsmiddag, också en stjärna. Vi är sådana gourmeter!).

Förutom den rostade gås som är ställets specialitet, friterad tofu, och räkor i supergod konjakssås, fick vi testa lite andra kinesiska specialiteter. För det första: tusenårsägg (thousand year old eggs). Det är ägg som är konserverade med en metod som innebär att de täcks i en blandning av lera, osläckt kalk, salt, aska och riskorn, och sedan lämnas i flera veckor eller månader. När de är klara är äggulan mörkgrön och krämig (och ska tydligen lukta surströmming, men det kände jag inget av) och vitan är en brun och genomskinlig hård gelé. Jag lovar, det var godare än det låter! Om man gillar ägg vill säga, för det smakade faktiskt mest som... ägg. Markus (som verkligen inte gillar ägg) smakade också en tugga men dök sedan på den inlagad ingefära som serverades till äggen. På Wikipedia finns mera om metoder för att göra tusenårsägg och de kemiska processerna som gör att ägget konserveras.


Tusenårsägget som Markus bitit en tugga av, med rosa inlagd ingefära. (Och efter att jag hade tagit den här alldeles för suddiga bilden får jag veta att vår kamera har en makrofunktion för extrema närbilder. Suck...)

Den andra "nu kan jag bocka av det på listan över saker jag ätit"-rätten var sjögurka. Friterad sjögurka. Och det smakade ganska precis som calamari fritti (friterad bläckfisk) förutom en något knaprigare konsistens. Jag påpekade detta för Pascal (Markus handledares fru) och hon insåg att jag hade rätt och tyckte helt plötsligt att rätten förlorade lite av sin speciellhet.

Att vara här har ytterligare bekräftat det där med att vad som anses vara "äckligt" och "mat" är totalt kulturellt betingat (och ekonomiskt). En sjögurka ser kanske inte så aptitlig ut (se wikipedia-artikeln ovan), men å andra sidan glupar de flesta svenskar glatt i sig kräftor varje år, som inte heller ser så väldans mysiga ut där de krälar omkring på sjöbotten (och vad kräftorna själva äter ska vi inte tala om...).

2008-12-12

Hongkongbilder

Okej, nu har jag kommit på en hel drös saker att skriva om, när det bara är - *gulp* - sex dagar kvar tills vi är hemma i Sverige igen. Vi har exempelvis varit i Kina (nåja, en endagsresa till Shenzhen, precis på andra sidan gränsen) och så måste jag berätta om när våra föräldrar var här och vi var på rosa delfinsafari (alltså det är delfinerna som är rosa, inte safarin. Jo, de är rosa. Och bedårande. En post om detta utlovas senare). Och så finns det väl lite mera gweilo-saker att skriva om, och säkert något annat också. Men för nu: bilder. Vi har inte haft så mycket Hongkongbilder på bloggen har jag insett, så här kommer lite gott och blandat. (Väldigt blandat.)


Grönsaksmarknad i Central, precis vid alla banker och kostymnissar. Fast också bredvid alla avgaser...


Utsikt från Victoria Peak en ovanligt klar dag. Bortom det "kala" berget på andra sidan vattnet bor vi.


Utsikt från Victoria Peak by night. (Förstora så borde det se bättre ut.)


Den gigantiska Buddhastatyn på ön Lantau. Världens största Buddha, som är gjord i brons, och sitter, och finns utomhus. Men med de kriterierna: störst.


Utsikt över Lantau. Inte riktigt vad man tänker sig när man hör "Hongkong", eller hur?


Helt normala förortshus, fyrtio (40) våningar, i Hang Hau, "vår" förort.


Okej, inte en bild på Hongkong, men ändå väldigt typiskt: en affär som säljer mysko torkade grejer. De vita snäckskalsliknande sakerna i burkarna till vänster är fågelbon (för den konstiga rätten bird's nest soup) men det andra? Ingen aning! Observera priserna... Man ska vara rik om man ska ha råd att vara hälsosam (för jag tror att det är hälsokost som det är menat att vara).


Typisk "hål i väggen"-restaurang som finns lite överallt. Har väldigt sällan menyer på engelska, men ibland har man tur (annars gäller det bara att vara lite äventyrlig och hoppas att man slipper äta något med beancurd i).

Not a chicken

Vi åt dim sum till lunch igår (igen - det har blivit mycket av den varan på sistone, man måste ju passa på). Och eftersom det inte är mycket tid kvar nu, så bestämde vi oss för ett litet tillägg till vår vanliga beställning av chiu chow dumplings, kycklingris i lotuslöv, shanghai-style pork dumplings (med buljong i, som vi äntligen lärt oss äta utan att drälla soppa över halva bordet), fyllda rispannkakor och ångkokta bbq pork buns. Vi beställde den kantonesiska specialiteten kycklingfötter. Jupp, kycklingfötter. De var kokta i någon sorts sås med svarta bönor och chili (vilket gav en något sydamerikansk touch) och såg ut som... tja, det som kycklingar går omkring på innan de hamnar på middagsbordet. Smaken då? Tja, de smakade inte illa, mest märkligt. Det är inte så mycket kött, utan (förutom ben då förstås) mest fett och skinn, vilket gav dem en mör men lite småslemmig konsistens. Definitivt en så kallad "acquired taste".

2008-12-08

Nedräkning...

Jag lovade för en tid sedan att jag skulle bli bättre på att skriva i bloggen, men så har det visst inte blivit. Vi har haft rätt fullt upp med besök på sistone, och sedan känns det också som att jag inte har så mycket att berätta längre. Man har vant sig rätt bra vid tillvaron här efter snart fem och en halv månad, och saker är inte längre nya och (fullt lika) förvirrande. Jag vet att siu mei är gott och beancurd äckligt, jag har fått ge upp mina uppfattningar om vad artighet är, jag kan äta med pinnar och vet att undvika Central en söndagseftermiddag, jag kan navigera runt de påträngande "copy handbag miss"-försäljarna i Tsim Sha Tsui och jag kan, om jag känner mig modig, stoppa en minibuss på kantonesiska ("Pa si sa wa mgoi". Ja, eller något liknande). Så på sistone har jag inte känt att jag har haft något spännande att berätta i bloggen. Och snart åker vi hem. Om tio dagar, för att vara exakt. Och om åtta dagar flyttar vi ut från vår lägenhet; vi ska bo på hotell de två sista nätterna för att undvika packningpanik och sånt. Det känns overkligt att det snart är slut.

2008-12-03

Konsten att springa på varandra

Just nu har vi besök av inte mindre än en bror och två kusiner. Rafael hittade vi efter lite om och men på flygplatsen och tog hem, men kusinerna var det värre med. Vi visste att André landade okristlig tidigt, och därför avböjt upphämtning på flygplatsen, och dagen han kom visade det sig att Leonard redan landat dagen innan (samma dag som Rafael). Eftersom vi hade varandras nummer tänkte vi att det inte skulle vara något problem att hitta varandra under dagen. När vi ännu inte hört något från de två kusinerna vid lunch tänkte vi att vi (Jenny, jag och Rafael) skulle dra oss ner på stan och titta, så skulle det i alla fall vara ganska nära när vi väl fick kontakt. Vi strosade runt lite i Tsim Sha Tsui, och sedan gick vi i riktning mot färjan för att åka över till ön. På vägen ser jag en vägskylt, och känner igen den som gatan kusinernas hotell ska ligga på, och vi tänker att vi nog ska gå och lämna ett meddelande till dem (i och med att vi inte hört något från dem än).

Halvvägs till hotellet möter vi dem på gatan. Stacka om osannolikt!

Och nej: det fungerar uppenbarligen inte särskilt bra med Singaporeanska mobilabonnemang i Hongkong. De är nu försedda med lånemobil (tack mamma!)

2008-11-26

Studentikost

Jag spenderar en hel del tid på universitetet jag också, trots att jag inte pluggar där. Här finns trådlöst internet, god dim sum och billigt fika. Dessutom kan man få nöjet (ett ibland tvivelaktigt sådant) att närstudera de Hongkongska studentikosa yttringarna (fast jag vet ju förstås inte hur representativa de är då jag bara har ett studieobjekt).

Det är ont om plats och lokaler här, så om man gör en uppsaliensisk jämförelse är det som att tränga ihop universitetets, nationernas och kårernas alla aktiviteter på en och samma plats. På vägen hit slapp jag visserligen de läskiga klonade och skanderande ekonomistudenterna (se föregående inlägg), men såg "social dance society" göra reklam för sin årliga bal, marknadsföringsstudenternas kår som informerade om sitt mentorsprogram , "band society" som höll på att plocka ner scenen efter sitt uppträdande igår, någon som sålde biljetter till en föreläsningsserie under rubriken "cherich life chose love" eller något liknande (all information var på kantonesiska så vad detta innebär vet jag inte), någon slags student-Rotary som höll en välgörenhetsinsamling, och slutligen "Campus Crusaders for Christ" som stolt annonserade att denna vecka är "Jesus Week" och sålde t-shirtar med texten "A gift from God" (och nu ska jag avhålla mig från vidare sarkastiska kommentarer, men om man vill få fler att bekänna sig till kristendomen kanske det är liiiite otaktiskt att döpa sin organisation efter en av religionens största historiska skamfläckar).

De sistnämnda (jag misstänker iallfall att det var de) tyckte igår att det var en bra idé att hålla ett högljutt bönemöte i en av universitetets lunchrestauranger mitt under lunchruschen, och här om veckan var det en stor dansshow, komplett med gigantiska högtalare och hundratals åskådare på inomhustorget, ett hundratal meter från biblioteket. Och vid rulltrappan står tio kostymklädda ekonomistudenter och skriker att man ska bli assimilerad (eller hur det nu var). Jag skakar på huvudet och frågar mig vad sjutton de håller på med. För jag menar, att springa runt i frack pyntad som en smärre julgran med konstiga kapsylmedaljer, att paddla hembyggda frigolitbåtar nerför en å, och framföra teaterstycken på rim där publiken plötsligt kan skrika "på tyska!", det är ju ett fullkomligt normalt beteende!

2008-11-21

Will I be assimilated?

Nyligen har det dykt upp en ny företeelse på universitetet. Det började som pojkar och flickor i svart kostym respektive svart ”kontorsdress” som delade ut flygblad. Någon slags kristen sekt som är ute och missionerar, tänkte jag först, men så var inte fallet. De är i själva verket ekonomistudenter.

På senare tid har de börjat ställa sig tio personer på led vid rulltrappor, eller andra platser där många går förbi, och monotont skandera ”We are Janus, we are the nominated cabinet of the business student’s union. Please vote for us!”

Det är mer än lite oroväckande (de påminner om verkliget partitrogna kommunistkovertiter, och Hongkong är en del av Kina nu), men mest associerar jag ändå till Startrek: ”We are the Borg. You will be assimilated!” Tur att man inte är ekonomistudent (jag antar att man slipper bry sig om deras studentkårsval då).

Eller ombord SS Enterprise.

2008-11-18

Det bjuder vi på!

Ja, så säger regeringen här om man inte använder så mycket el eller vatten. Upp till en viss gräns är el och vatten gratis, överstiger man den åker man på hela kostnaden. Knasigt värre, men eftersom vi verkar kapabla att hålla oss under gränsen så klagar vi inte...

2008-11-15

Resebilder del 6: Singapore

Så är vi framme vid de sista bilderna från resan. I Singapore hälsade vi på kompisar som har flyttat dit för att jobba. Vid det laget var jag jätteförkyld (av allt för många nätter med för lite sömn på luftkonditionerade tåg tillsammans med oräkneliga andra snörvlande hostande människor), och Markus var också rätt risig, så vi tog det rätt lugnt. Singapore är modern, rent, trevligt och plastigt. Plastigast av allt måste den konstgjorda ön Sentosa sägas vara. Och konstigast är utan tvekan "Merlion", en korsning mellan ett lejon och en fisk, som någon klyftig person inom turistmarknadsföring en gång kläckte som en bra idé som en symbol för Singapore. Ni ser själva den hemska skapelsen (i två varianter) nedan. Vi hann också njuta av den typiska singaporianska rätten chilikrabba och dricka en Singapore Sling på Raffles Hotel (såklart).


Merlion version 1 (den lilla vita blobben nere till vänster som sprutar vatten ur munnen), med finansdistriktet i bakgrunden.


Merlion version 2. Och där är visst vi med också. Taget uppe på Mount Faber, Singapores högsta punkt. Visst är det en ganska ryslig skapelse (fisklejonet alltså)?


Vy från Mount Faber.


Upp till Mount Faber, och sedan till Sentosa (som man ser på andra sidan sundet) åkte vi linbana (syns i bildens högerkant).


Singapore Sling i The Long Bar på Raffles Hotel.

2008-11-14

Sssscccchhhh!

En liten upplysning till alla, säkert annars trevliga, kinesiska tjejer:
står man mindre än en halvmeter ifrån varandra finns det ingen anledning att ta i från tårna och skrika när man pratar med varandra.

När jag kommer hem till Sverige ska jag gå ut i en granskog, blunda och bara stå och lyssna på snön som ska lägga sig som bomull kring mina ömmande trumhinnor.

2008-11-12

Citronfromage?

En vardagssak jag behöver är raktvål/-gel/-lödder, och även om jag faktiskt tog med en liten burk gel från Sverige så tog den ganska snabbt slut. Dags så för den lokala varianten. Som överallt annars i världen är det Gilette som gäller, men för att citera Pulp Fiction: ”Their's is just a little different” – deras skiljer sig en aning. I de flesta affärer finns bara en sort: citron-/limeraklödder. Inget fel på idén: en fräsch doft av citrusfrukt friskar upp det färdiga löddret om morgnarna. I praktiken finns det dock en avgörande skillnad mellan kineser och svenskar: vi växte upp med citronfromagehalvfabrikat. Då lokalbefolkningen fräschas upp av citrusdoftande raklödder står jag där med en av barndomens efterrätter i ansiktet... den fluffiga konsistensen, den artificiella citrusdoften, allt är som jag minns det.

2008-11-11

Höst

Det har blivit höst i Hongkong. Visserligen kunde jag fortfarande promenera till universitetet i kortärmad tröja idag, blommor blommar fortfarande i alla möjliga färgsprakande varianter, och i fredags var det säkert 30 grader varmt, men det har definitivt blivit höstigare. Folk, inklusive vi, har plockat fram tröjor och jackor ur lådor och garderober, även om jag inte riktigt förstår nödvändigheten av täckjackor och pälsfoder riktigt än. Jag nöjer mig med en långärmad tröja - en sådan man ibland kan behöva under den svenska sommaren.

Höstkänslan förstärktes ytterligare under min promenad hemifrån, när det plötsligt luktade äpplen. Ni vet, så där som det kan göra från trädgårdar med äppleträd en klar höstdag. Jag fick nästan lite hemlängtan. Inte vet jag vad äppellukten kom ifrån, några äppelträd har jag då aldrig sett i vår by, där finns mest palmer och ett träd med stjärnfrukt (carambole).

En del av väderomslaget verkar bero på att vinden har vänt - det blåser från nordöst vilket gör att det är mer friska stillahavsvindar och mindre kinesiska kolkraftverk i luften man andas.

2008-11-10

Resebilder del 5: Kuala Lumpur

När vi mellanlandade i Kuala Lumpur på väg till Bali för sju år sedan hade vi ingen möjlighet att åka in till stan, utan spenderade tiden med att åka rullband fram och tillbaka runt på den gigantiska flygplatsen och bli tillfrågade om och om igen om vi ville prova den senaste Armani-parfymen. Men nu fick vi äntligen chansen att se Malaysias huvudstad, iallafall lite kort. Det blev ett intensivt och ganska utmattat besök - vi lämnade Penang på kvällen med nattåg, anlände till Kuala Lumpur tidigt på morgonen, och skulle sedan ta nästa nattåg mot Singapore senare samma kväll. Detta gjorde att vi var ganska trötta och inte orkade gå runt så mycket i stan. Temat för dagen blev därför höga hus och fika (säga vad man vill om den amerikanska latte-trenden, men man kan nu hitta gott fika nästan överallt i världen, och luftkonditionerade gallerior är en välsignelse i hettan). Vi började med att åka upp i världens näst högsta hus, Petronas Towers. Eller iallafall världens näst högsta färdiga hus - tydligen har ett pågående bygge i Dubai (var annars?) gått om Taipei 101 i Taiwan som hittills varit högst.

Petronas är Malaysias nationella oljebolag, och efter en kort propagandafilm om företagets och oljeindustrins förträfflighet fick man åka upp till den gångbro som förbinder de två tornen. Högst upp kom man inte - där sitter väl någon olje-VD kan man tänka. Nästa utsiktspunkt på programmet var Menara Kuala Lumpur, ett TV-torn som är 5:e högst i världen (mätt med antennen mäter det 421 meter) och som dessutom är beläget på en kulle vilket sammantaget ger en rätt schysst utsikt över staden. Kaknästornet kan liksom dra något gammalt över sig...


Petronas Towers, med utsiktsbron mellan dem. Som ni ser kommer man knappt halvvägs till toppen.


Häftiga spegeleffekter i dammen i parken utanför.


Menara Kuala Lumpur.


Vy från Menara Kuala Lumpur mot Petronas Towers.

Resebilder del 4: Det fantastiska hotellet på Penang

Efter Koh Samui korsade vi gränsen till Malaysia med tåg (vilket UD avråder från, men som var fullkomligt odramatiskt, om än uttröttande). Vi har redan berättat om det otroligt trevliga australiensiska par vi träffade på tåget. De visade oss vägen ända från tågstationen i Butterworth fram till vårt hotell, Cheong Fatt Tze Mansion i Georgetown, Penang (alltså en ö utanför Malaysias östkust). Cheong Fatt Tze Mansion byggdes av en rik kinesisk köpman vid namn Cheong Fatt Tze ("Asiens Rockefeller") på 1800-talet, och har efter år av förfall rustats upp och gjorts om till musuem och ett unikt bed & breakfast. Restaureringen av huset har fått pris av UNESCO. Huset är byggt efter konstens alla feng shui-regler och det är så vackert, så fridfullt och så underbart. Alla rum är unikt inredda, och har namn, inte nummer. Vårt hette "Fragrant Poem" (doftande poem). Tyvärr fick vi bara en natt här, men jag hoppas att vi kan återvända någon gång.


Huset sett från gatan. Den blå färgen är helt gudomlig.


Ytterligare en exteriörbild (med fult modernt glashotell i bakgrunden). En del av fasadutsmyckningarna är gjorda med en speciell gammal teknik som består i att man tar skärvor från porslin i olika färger och fogar samman dessa för att bilda olika figurer.


Huset är byggt runt en öppen innergård, där regnet och vinden kan komma in (feng shui betyder just vind och vatten). Vid denna innergård låg frukostmatsalen.


Utanför vårt rum (vårt fönster till höger).


En del filmer har delvis spelats in på Cheong Fatt Tze Mansion, till exempel "Indochine" från 1992 med Catherine Deneuve. Dessa rickshaws användes som rekvisita i filmen och står nu utanför huset.

Resebilder del 3: Thailand

Jaha, så här en månad efter att vi var där är det väl dags att visa lite bilder från den dryga vecka vi tillbringade i Thailand. Vi var som sagt i Bangkok och därefter på Koh Samui. Där var det lågsäsong och därför slapp man såväl trängsel på stranden som de restauranger som hette saker som "Gatuköket" och erbjöd köttbullar och Kalles Kaviar (de var alltså stängda). I Bangkok blev Markus sjuk i feber, och upptäckandet av denna spännande stad blev därför något begränsat. Lite turistande hann vi dock med.


Vid det kungliga palatset och "Temple of the Emerald Buddha",
ett slags Thailands Vatikanen. Mycket guld och bling-bling.



Mera guld och bling-bling.


Den 45 meter långa liggande Buddhastatyn i templet Wat Pho.
När Buddha visas liggande på detta vis, visar det hans uppgående i Nirvana.



Nirvana-face.


Vy från vår bungalow på Lamai Beach på Koh Samui.


Läsarfråga: Vad gör egentligen kung Bhumibol på denna bild (en billboard i Bangkok)? Löser ett gigantiskt korsord? (Om jag vore thailändare skulle detta inlägg för övrigt betyda att jag riskerade att åtalas.)

Vi är kvar!

Ber om ursäkt för det något sporadiska bloggandet på sista tiden - vi har haft föräldrabesök i två veckor (de åkte i lördags) och därför rätt fullt upp. Tiden springer iväg och det är bara drygt fem veckor kvar nu. Saker som har hänt här är att 1) det har blivit kallare, som i "vi kanske borde köpa ett täcke" och "oj, man borde haft en tröja på sig" och 2) julpyntet har börjat komma upp. Det har det säkert hemma i Sverige också, men jag har en känsla av att denna kitschälskande stad kommer att överträffa sig själv när det gäller glitter, bling-bling, granar i konstiga färger och bisarra tomtefigurer.

Tiden innan vi åker hem är fylld av besök, och det lär bli många turer upp på Victoria Peak framöver. När föräldrarna var här såg vi om en del saker, men det blev också en hel del nya upptäcker för oss, som exempelvis en båttur för att se de utrotningshotade och väldigt charmiga rosa delfinerna i Pärlflodsdeltat nära Hongkong flygplats, och en dagsutflykt till Macau, som inte var som jag hade väntat mig.

Vi har ju utlovat bilder från vår Sydostasienresa, så lite sent om sider kommer nu mer av den varan. Och jag ska försöka bli duktigare på att skriva inlägg här framöver.

2008-10-24

Resebilder del 2: Siem Reap

Lite annat än tempel ska vi väl visa av Kambodja. Siem Reap var en av våra favoritplatser under resan.


Hus vid floden i Siem Reap. Fattigdomen är påtaglig här.


I skålen av bananblad är det amok, en typisk kambodjansk rätt som var väldigt god. Tänk thaimat fast mildare och med fler och subtilare smaker. Görs av fisk, kyckling eller kött, grönsaker, ägg samt kryddor man aldrig har hört talas om. Det lokala ölet hette såklart "Angkor".


Tuk-tuk, det vanliga transportmedlet i Siem Reap, verkade bara inte användas av turister (som det gjorde i Bangkok). Det var på detta sätt vi tog oss runt bland templen. På bilden syns en tuk-tuk-förare med förkärlek för en viss svensk fotbollsspelare.


En dag regnade det väldigt mycket...


"Pub street" med restauranger och barer vägg i vägg. På "The Red Piano" har Angelina Jolie varit gäst. Vi också - de hade goda samosas.

Resebilder del 1: Angkors tempel

Här kommer de utlovade resebilderna. Det blev ett par hundra foton under resan, och att välja några att visa här är inte helt enkelt, men här är ett smakprov iallafall, först från Angkor i Kambodja.


Templet Ta Prohm, där delar av Indiana Jones och Tomb Raider spelades in. Här har man tillåtit djungeln att ta över, vilket skapar dramatiska effekter.


Bayon, templet som vi fann mest imponerande. Fler än 200 gigantiska stenansikten, alla olika, pryder det.


Ett av ansiktena på Bayon.


Victory gate, en av de fyra portarna in till Angkor Thom. Som namnet antyder användes denna port som en slags triumfbåge.


Gigantiska stenfigurer vid en annan av Angkor Thoms portar.


Terrace of the Leper King, Angkor Thom. Sådana här utsmyckningar täckte en flera meter lång och över två meter hög vägg.


Utsikt mot Angkor Wat (tornen som sticker upp i djungeln), från Phnom Bakeng, dit vi klättrade upp för att titta på solnedgången (som tyvärr skymdes av molnen).


Angkor Wat. Man förstår inte riktigt hur stort det är förrän man börjar gå runt i det...


En av alla de stenreliefer som finns inne i Angkor Wat. Denna kallas "The churning of the sea of milk" och föreställer en hinduisk legend om kampen mellan ont och gott i tidernas begynnelse (eller något sådant).


Preah Khan, det sista templet vi besökte. Också här börjar naturen ta över.


Vid Preah Khan fanns också denna märkliga konstruktion; mer grekisk än khmersk stil.