2010-10-28

Canto-covers

Det verkar som om kineser gillar att göra covers på västerländska popsånger. På bussen till universitetet hörde jag Careless whisper med allt utom ”so I'm never gonna dance again” på någon kinesiska. Och Jenny tipsade mig för ett tag sedan om den här, som kanske inte är så mycket en cover som en ripp-off av Lena PHs Ont, det gör ont. Att gamla schlagerdängor fungerar i Hongkong förvånar föga, men här om dagen hörde jag något som lät väldigt likt Dia Psalma... så hela staden är inte förtappad i tjohopp-pop-träsket.

2010-10-27

”Fish product”?

Köpte en apelsinjuicedryck i en automat utanför labbet nyss. Ett stycke Minute Maid producerad av Coca Cola Company. Inget särskilt, men för 6–7 kronor har man inte så höga förväntningar. Sneglade på den tomma flaskans etikett:
Water, Sugar, Orange Pulp (6.5%), Orange Juice, Acidity Regulators (330, 331), Flavourings, Vitamin C, Colour (160a) (contains fish product).
Vaddå fiskprodukt? Om det ska simma något i apelsinjuicedrycken borde det väl vara fruktkött och inte fisk?

2010-10-26

Storpack

Kineser verkar gilla stora förpackningar. Tänk er en hel nation av hemkunskapslärare. Tyvärr slår det gärna över, och lagom stora förpackningar blir svåra att hitta. Min duschkräm är på upphällning, så jag har varit på jakt efter något som kunde räcka året ut men inte så mycket längre än så. Kort och gott letar jag efter en vanlig svensk ¼ liter flaska med duschkräm. Utbudet är består dock uteslutande av små reseförpackningar (≤ 100 ml) och just storpack á ¾ liter. Så nu är jag stolt ägare av en läskigt för stor förpackning duschkräm med pump. Även om förpackningen är tre gånger så stor som jag hade hoppats var priset bara dubbelt så högt... hemkunskapsläraren kanske hade en poäng... :-)

Rolig detalj: tecknet ”¾” heter ”Vulgar Fraction Three Quarter” i UTF-tabellen. Misstänker att de importerade lite latin snarare än att de skulle tycka att ¾ är vidare vulgärt...

2010-10-21

I en globaliserad värld...

... kan man vandra in i en bokhandel i Hongkong och köpa ett anteckningsblock med texten ”Hej” på framsidan, eftersom det är tillverkat för den danska marknaden... i Japan.

2010-10-18

Chinese children

Kinesiska barn på engelska var precis vad jag råkade ut för igår. I en rulltrappa blev jag omsprungen av fyra kinesiska barn varav en och kort därefter de andra tre beslöt sig för att öva sin engelska på mig. Efter en kort salva av ”Hello” blev det snart ”What's your name? How old are you? Where are you from?” allt på ganska svårförståelig engelska och i mun på varandra. Jag försökte svara och fråga vad de hette, men snappade inte riktigt upp svaren. När vi skiljdes åt kom de snart springande efter mig sägande ”photo”. Det har inte hänt mig i Hongkong förut, men i Peking ville folk ibland ta kort tillsammans med mig. Många kineser verkar aldrig ha sett någon som är längre än 1,7m, och är man dessutom blek och jämförelsevis ljushårig är mötet tydligen värt att dokumentera. Naturligtvis ställer man upp! Med fyra småttingar som inte ens når upp till midjan, alla med högerhanden i Churchills segertecken, runt sig kan man inte annat än kapitulera: högerhandens pek- och långfinger format som ett V, leende mot en lätt besvärad pappa, klick och alla är glada.

2010-10-15

Påsvikning

Som en del av er vet så tycker jag att plastpåsar ska vikas (på ungefär samma sätt som flaggor). Det är rent praktisk ett bättre sätt att förvara dem, eftersom de tar mycket mindre plats än om man bara skrynklar ihop dem. Det här tycker en del är lite tvångsmässigt, men till er vill jag bara säga: skitsnack! Idag såg jag en påse från Mannings med steg-för-steg-instruktioner (à la origami) om hur man kunde vika ihop den på precis samma sätt som jag gjort alla dessa år.

2010-10-14

Recension: Unseen Academicals

Vad får Markus att plöja 540 sidor om fotboll? Fast i ärlighetens namn var det en del mode också...

Jo: när det hela utspelar sig i Terry Pratchetts ”skivvärld”! Det är lite av ett genidrag att låta fenomen från vår värld få fritt spelrum i en påhittad värld, det låter författaren ta saker till sin spets och vrida och vända på dem på ett väldigt skarpt och komiskt sätt. För sitt levande språk och komiska ordvrängeri har Herr Pratchett blivit Sir Pratchett, eftersom drottningen av England fortfarande adlar synnerligen förtjänstfulla medborgare.

Receptet är bekant för den invigde: ett fenomen från vår värld materialiserar sig i bokens värld, och de stackars invånarna får gilla läget. I Unseen Academicals är det fotboll som gäller, men också lite vid sidan av. mode. I England är fotboll och mode starkt ihopkopplade på grund av Becks’n’Posh (ni som inte har någon aning bry er inte).

Upplägget är bekant, och historien bjuder egentligen inte på så många överraskningar, men det är njutvärd läsning hela vägen. För mig känns det extra hemtrevligt eftersom universitetslaget Unseen Academials har två gula U:n på röd bakgrund som logotyp – mitt alma mater är Uppsala universitet (UU) som också har rött och gult som sina färger!

Som sagt: kanske en i mängden av skivvärldenböcker, men har man läst de andra ska man definitivt plocka upp ett ex a även denna. Betyget blir två bitar paj och en banan av fem möjliga munsbitar.

2010-10-12

Film

Stieg Larsson är populär på den här sidan jorden också, så pass att de inte vill vänta på Hollywood inspelningen av böckerna, utan visar de svenska! Och inte på independencebiografer, utan på alla de stora. Därmed hittar man, på de flesta tunnelbanestationer och liknande, Noomi Rapace och Michael Nyqvist bakom massa kinesiska tecken. Lite efter verkar de dock vara, eftersom det är första filmen det görs reklam för, och jag har ett distinkt minne av att ha sett alla på TV hemma i Sverige.

Ytterligare en filmrelaterad Sverige-spaning: när jag i helgen var och såg Wall Street så gjordes det reklam för en Hollywoodversion av Låt den rätta komma in, nu under namnet Let me in. Det verkar som om det tagit mer fasta på bokens skräckelement, och mindre på vad jag uppfattade att den handlade om, men lite kul är det ändå att Blackeberg funnit sin väg till Hollywood...

Filmen Wall Street var ungefär som jag hade tänkt mig: ganska intetsägande (jag tycker inte riktigt de lyckades med personporträtten), och en rejäl känga till det verkliga Wall Street efter finanskraschen för två år sedan. Jag tar och smyger in betyget 2000 miljarder dollar av 5000 miljarder möjliga får Wall Street som bail-out.

2010-10-07

Recension: Farenheit 451

Jag läste nyligen ut 451°F. Köpte på mig lite böcker, och den gamla klassikern följde med, delvis för att jag fortfarande gick och nynnade på det här lätt udda odet till honom... läskigt lättnynnat. Kan vara en idé att inte följa länken med allmänhet/kollegor/personer under 15 inom hörhåll.

I korthet handlar den om en framtida brandman vars jobb är att elda upp böcker i en klassisk dystopi. Tyvärr känns den väldigt aktuell, inte för att bokbål ligger nära till hands i dagens samhälle, utan snarare för dess korta beskrivning av hur det blev som det blev. Någon gång i bokens historia började man ta folks anstöt på allvar, man började skydda folk från obekväma texter. Eftersom allt kan uppfattas som anstötligt av någon fanns snart inget kvar, entré dystopi.

Varför känns detta aktuellt idag då? Ja, i en värld där ”hela den kinesiska nationen är förolämpad”. där ambassadörer vandaliserar konstverk som uppfattas som ”en skymf mot det israeliska folket”, där en streckgubbe kan ”uppröra den muslimska världen” och frasen ”will someone please think of the children, the children!” används allt flitigare kanske det är frestande att riva ut bara en sida, bara här eller bara där. Inte tror jag att vi någonsin kommer att hamna i Bradburys dystopi, både dystopier och utopier är extremer som aldrig slår in, men det hindrar inte att färdriktningen pekar ditåt. Skiljelinjen mellan omtänksam och repressiv är ibland hårfin och behöver ständigt vaktas.

Boken får 3 sidor av 5. Även om det är en modern klassiker är den inte jättespännande, och språket faller mig inte helt på läppen. Jag kände mig också tvungen att expropriera etiketten ”politik (Jenny-nörderier)” för den här posten. Hoppas det inte misstycks.

2010-10-05

Recension: I Djursholm och Tensta kindpussar vi varandra

Eftersom alla som hittills yttrat sig om bokrecensioner varit odelat positiva så kommer här en första.

Jag tror jag började läsa den här boken i juni, och släpade med mig den hit där den tillslut blev färdigläst. Detta ska på intet sätt tas som ett betyg på bokens läsbarhet, utan snarare på min lättja kombinerat med min arbetsbelastning under sommaren.

Bokens tema är, som kan utläsas ur titeln, segregation. Två världar, så geografiskt nära varandra, men så kulturellt långt ifrån. Och så den där ytliga likheten, som på samma gång skiljer dem från resten av Sverige. Mästerlig titel! Som stammandes från en tredje Stockholmsförort är boken som ett nyckelhål till båda dessa världar, fast på olika sätt. Överklassgrabben som växt upp på Djursholm (titel till trots försäkrar författaren läsaren om att man bor Djursholm och inte i Djursholm) flyttar till Tensta. Som upplagt för en komediserie, men istället en skarp analys av, inte bara det samhälle som härbärgerar segregation, utan också de människor som lever i den. Detta är en mycket viktig poäng: det här är en bok som faktiskt bryr sig om de människor som författaren träffar och delar förort med. Bara detta gör boken läsvärd.

En personlig reflektion efter att ha läst boken: det sägs ofta att det är så svårt för invandrare att skaffa sig svenska vänner, men jag skulle vilja utvidga resonemanget: det är väldigt svårt för svenskar också att skaffa sig vänner. När jag tänker tillbaka på vilka mina vänner är så är det människor som jag träffat under speciella perioder i mitt liv: jag har några kvar från skolan och de flesta från universitetstiden. Det låter ju ganska naturligt, men det kan vara värt att titta lite närmare på vad som saknas: arbetskamrater och grannar! Jag har visserligen inte jobbat särskilt länge på en och samma plats, min längsta anställning överlappar med min universitetsutbildning, men nog har jag bott länge på samma ställe! Därav mitt femöresråd för ett mindre segregerat Sverige: lär känna dina grannar! Om det blir praxis tror jag många fler nyanlända skulle kunna tänka sig att bryta bostadssegregationen.

Boken får 4 baklavor (med pistagenötter) av 5. (Värt att notera: varken ”bakalva” eller ”pistagenöt” fanns med i mitt ”Svenska” lexikon...)

2010-10-04

Det smakar kyckling...

Ja, fast just kycklingen här smakar inte riktigt som kycklingen hemma. Det kan ju bero på massor av saker: även om man försökte krydda den lika så skulle det ju inte bli helt lika ändå (allt finns inte här/hemma och så vidare). Men även exempelvis McDonald”s kycklingburgare smakar annorlunda här än hemma, och jag tror att jag lyckats utröna varför. Förra helgen var jag hemma hos en kollega och spelade Wii och Mahjong (ja, det är en datorlabb jag jobbar på), och vi var iväg och handlade lite att äta under kvällen, bland annat grillad kyckling. Van fågelstyckare som jag är (efter ett tjog gäss en kväll på ÖG) lade jag märke till att den ben- och broskplåt som separerar bröstfiléerna från varandra på fåglar stack ut snarare än var inbäddad mellan två monsterfiléer som brukligt är hemma i Sverige. Bröstfiléerna på fågeln vi köpt var inte ens hälften så stora som jag är van vid, och olika varianter på ordet ”hackkyckling” dök upp för mitt inre, tills jag kom ihåg att alla de grillade kycklingarna si affären hade sett ut så. Jag tror det rör sig om en kulturell skillnad: bröstfiléer ses inte som någon särskilt bra styckbit här, däremot värdesätter man det bruna lårköttet, och vill man åt det måste man föda upp kycklingar på ett fundamentalt annorlunda sätt. Så till och med McDonald’s kycklingburgare innehåller tillplattade lårbitar utöver malet ”övrigt” kycklingkött. Huruvida kycklingarna är så mycket gladare av det eller inte låter jag vara osagt, men inte är det Europeiska broilerhöns man äter när man beställer kyckling här, och hittills är jag nöjd med det.

2010-10-03

Captain's log, Earth date 101003

Jag vet: borde skriva oftare. Här är en lägesrapport från förra gången:
  • Har lärt mig grunderna i Scheme (modern dialekt av Lisp). Hehe... Hongkong börjar bli som en riktigt nördig variant av språkresa för mig: förra gången C++, denna gång Scheme. :-)
  • Har upptäckt att telefonen inte fungerat, fått SIM-kortet utbytt och därmed blivit av med hela telefonboken (vilket som tur är inte är någon särskilt lång historia här i Hongkong).
  • Har varit på bio och sett Inception (till slut), och tillfället till ära investerat i ett par öronproppar (tillsammans med varm tröja en nödvändigt på biografer här).
  • Har läst ut två böcker och köpt två nya. Funderar på om jag ska recensera böcker här (recensioner är ju ganska vanliga på den här bloggen)... kommentera gärna vad ni tycker om bokrecensioner, om ingen vill läsa dem tänker jag inte skriva dem.
  • Har skaffat mig en förkylning. :-´(
Det var nog det mesta. Hörs snart igen.