101:a inlägget

(om man räknar med det här... hmm... det där kan man ju hålla på med hur länge som helst! :-) )

Wow, 100-post-jubileum, ja, det är klart, det tog ju mer än två år men det blir ju hur man än räknar mer än en post varannan vecka, och då har ju bloggen varit död i 1½ år också. Och jag kan ju inte gärna ta på mig äran själv, jag ärvde ju hela 92 poster från vår gemensamma första vända hit till Hongkong (ja, jag vet att jag borde ändra undertiteln, egentligen, men det tar emot...) Och så vilja passa på att be om ursäkt för bildlösheten just nu, hoppas ni står ut med bara text!

Stor saknad?

Saknar du läsningen på den här bloggen? Vi tänkte ju att vi skulle komplettera lite efter att vi kommit hem, men det har liksom inte blivit av (vilken överraskning!)... däremot har vi startat en matblogg, och Jenny är i full fart med sjukaksvecka för närvarande. Den här gången är den på engelska (eftersom det utvidgar den potentiella läskretsen enorm), och titeln är återigen hämtad från en TV-serie. Ni hittar den då I could even eat a baby deer. Försök gissa varifrån det är taget, eller läs första inlägget som innehåller en förklaring.

Prickifiering

Nu har jag lite snabbt försökt ”prickifiera” våra reseinlägg, så att det står åäö istället för aao. Eftersom det är tråkigt har jag inte gjort det alltför noggrant, utan mest gått efter rättstavningsprogrammet. Ord som blir rättstavade utan prickar och ringar kan därför ha missats (exempelvis här/har).

Meta-nörderier? Går det?

Ja, kan man nörda sig om nörderier? Dags att göra ett försök i alla fall!

Eftersom att jag doktorerar i automatisk översättning så får det bli ämnet. Det är nämligen så att Google utvecklat sitt eget översättningssystem som baseras på ungefär samma metoder som jag undersöker. Dessa metoder går ut på att man ger datorn exempel på hur människor översatt tidigare, och låter datorn dra sin egna slutsatser om hur ny text ska översättas. Det här ganska oövervakade sättet att arbeta kan ge en del lustiga bieffekter, särskilt när datorn får väldigt lite att gå på. Sålunda översätter Google Translate (som tjänsten heter) ”Kalle Anka på julafton” till ”Donald Duck on Christmas Eve”, medan bara ”Kalle Anka” blir ”Toy Story”... hmm...

Det verkar onekligen som om det kommer att finnas en marknad för min kompetens om 2½ år, och det är ju glädjande!

För att även få in ytterligare en betydelsekombination på nörderier och meta så inkluderar jag en länk till den här bloggen översatt med Google Translate. Metat består alltså i att ett blogginlägg behandlar själva bloggen, och vad i nörderierna består borde inte behöva ytterligare förklaring...

För den ultimata nörderitrippen läser man förstås det här inlägget på engelska och undrar varför ”Toy Story on Christmas Eve” översätts till ”Donald Duck on Christmas Eve”...

Det här inlägget börjar påminna om lexikoningången för ”rekursion”:
rekursion subst. Se ”rekursion”

Börja om från början, börja om på nytt...

... det här borde ha varit det första inlägget, eftersom det beskriver historien om varför vi ska till Hongkong till att börja med.

Det var en gång en konferens i Köpenhamn i herrans år 2007. Östgöta Nations före detta inspektor uppenbarade sig för Markus och talte: ”Ska inte du passa på att göra ett halvt år eller ett utomlands?”

Markus talade och svarte: ”Det vore ju inte så dumt...”

–Vart skulle du vilja åka då?
–Tja, Edinburgh eller Dublin vore ju inte så dumt, och relevant också! (Markus har alltid varit lite för rationell för sitt eget bästa)
–Varför inte t.ex. Hongkong? Han som leder gruppen där är ju allmänt erkänd som duktig inom ditt område!

Och himmelen uppenbarade sig, och ljuset sken ner på Markus, och han förstod att detta var hans öde. Och i Uppsala stad väntade Jenny på besked, och det uppenbarade sig för henne som det var förutspått i SMS-form.

Efter ett lite väl pompöst och pretto intro kan vi nu utläsa följande:

• Efter att ha fått ett erbjudande som han inte kunde tacka nej till blev Markus erbjuden att ”gästdoktorera” ett halvår i Hongkong
• Efter en del övervägande kom vi fram till att det nog var bäst om Jenny följde med också (vem vill inte åka till Hongkong ett halvår?)

Och nu återstår frågan: Vad ska vi fråga pandan efter att ha påkallat hans uppmärksamhet?
(Det här kan mycket väl ses som ett gyllene tillfälle att skicka in en kommentar!)

Varför ”Hey Mr. Panda Bear!”?

Lite underlig titel kanske, men det finns en klar (om än lång) associationskedja som leder fram till den.

Det hela börjar med en replik i TV-serien Southpark, närmare bestämt episod 306 ”Sexual Harassment Panda”, och fälls av en bondlurk på en bar när Sexual Harassment Panda kommer in för att dränka sin sorger efter att ha blivit sparkad från skolan där han på ett panda-pedagogiskt vis lärde barnen att sexuella trakasserier är fel. Den något bondlurkiga öppningsrepliken följs sedan av:

I wanna know som’in’ from Mr. Panda Bear here! If you pandas are from mountainous areas of China and Tibet, how come you eat bamboo, which is prone to grow only in drier, more arid regions?!

... vilket tyder på en betydligt bättre förståelse av pandor och deras levnadsförhållanden.

Bloggen kommer mestadels att handla om våra öden och äventyr under ett halvår i Hongkong. Hongkong är inte riktigt en del av Kina, men ingår ändå i samma kulturella sfär som Kina. I Kina finns det pandor (vilket även finns i Hongkong, men oss veterligen bara på zoo). Vi kan alltså med lite god vilja upprätta en associationskedja mellan pandor och Hongkong!

Så här precis en vecka före avfärd börjar det verkligen kännas som ett äventyr att bege sig över halva jodklotet och stanna där i ett halvt år, och när magnituden av det hela sjunkit in kan vi konstatera följande:

• Vi pratar inte kantonesiska.
• Av de skandinaviska länderna är det bara Sverige som har en större befolkning än Hongkong.
• Hongkong är ungefär hälften så stort som Uppsala kommun.
• Det kanske inte alls är så att alla snart 7 miljoner innevånarna pratar engelska.
• Den kinesiska kultursfären kanske skiljer sig ganska mycket från den skandinaviska.

Av detta kan man konstatera att vi med största sannolikhet kommer att uppfattas som just bondlurkar av lokalbefolkningen. Därav bloggens namn.

Vår förhoppning är att det ska visa sig att vi är eller i alla fall kommer att bli bättre pålästa vad det lider.