Canto-covers

Det verkar som om kineser gillar att göra covers på västerländska popsånger. På bussen till universitetet hörde jag Careless whisper med allt utom ”so I'm never gonna dance again” på någon kinesiska. Och Jenny tipsade mig för ett tag sedan om den här, som kanske inte är så mycket en cover som en ripp-off av Lena PHs Ont, det gör ont. Att gamla schlagerdängor fungerar i Hongkong förvånar föga, men här om dagen hörde jag något som lät väldigt likt Dia Psalma... så hela staden är inte förtappad i tjohopp-pop-träsket.

Påsvikning

Som en del av er vet så tycker jag att plastpåsar ska vikas (på ungefär samma sätt som flaggor). Det är rent praktisk ett bättre sätt att förvara dem, eftersom de tar mycket mindre plats än om man bara skrynklar ihop dem. Det här tycker en del är lite tvångsmässigt, men till er vill jag bara säga: skitsnack! Idag såg jag en påse från Mannings med steg-för-steg-instruktioner (à la origami) om hur man kunde vika ihop den på precis samma sätt som jag gjort alla dessa år.

Mid-autumn Festival

Yes, dags för mid-autumn festival igen! Den här gången tänkte jag (och lyckligtvis också staden Hongkong) att man kunde ta och kombinera allt det goda från förr-förra årets festival (se den här posten), och ha en eld-drake-dans i Victoria Park! Och eftersom jag inte har någon kamera så får ni försöka blanda ihop bilderna från förr-förra året bäst ni kan på egen hand. Jupp, en glödande drake bredvid massa spektakulära lanternor!

Spotify fungerar!

Det kanske inte är så konstigt egentligen, men Spotify fungerar alldeles utmärkt här i Hongkong. Trots att det inte släppts här än. Lokalbefolkningen har alltså inte tillgång till gratis musik, men jag har det eftersom jag är svensk och flyttade hit med ett konto. Undrar om de kontrollerar nationalitet när man registrerar ett konto, eller om de kollar var ip-adressen man försöker registrera sig ifrån ligger... Alla frågetecken till trots känns det väldigt skönt att det bara fungerar! Och lite hemtrevligt är det med töntiga reklamer på svenska.... :-)

Midhöstfestival

I helgen har det varit midhöstfestival, eller mid autumn festival. Det är en av de viktigaste högtiderna i den kinesiska kalendern (förutom nyåret), då bönder firar slutet på skördesäsongen. De kinesiska högtiderna infaller enligt månkalendern, och midhöstfestivalen firades igår i Hongkong under en klar himmel som visade en vackert lysande fullmåne.

Det finns lokala skillnader på hur högtiden firas, men här i Hongkong verkar det handla mycket om lyktor (mer om det senare) och om mat, speciellt sötsaker och mat av det lite finare slaget. Affärerna har sålt speciella "midhöstfestivalskorgar", och här om veckan såg vi vad som måste vara världens dyraste vattenmelon. Den var japansk. Och trekantig (alltså odlad inuti någon slags trekantig behållare som hade gett den sin form). Och den kostade 2888 Hongkongdollar. Jo ni läste rätt. En vattenmelon för ungefär 2500 spänn. Galet.

Men trekantiga och svindyra vattenmeloner till trots, den stora matgrejen är ändå "moon cake" (nä, har inget med space cake att göra). Det är bakverk som traditionellt fylls med malda frön från lotusblommor och hela saltade kokta äggulor - äggulorna ska symbolisera fullmånen. Har vi tolkat reklamaffischerna rätt finns nu flera olika varianter av moon cake, men vi har inte smakat den i någon form - rykten säger att det är en vad engelsmännen kallar "acquired taste"...

Den andra stora grejen på midhöstfestivalen är lyktor. Bilden ovan visar den traditionella sorten, men nu finns alla möjliga former - vi såg barn springa runt med såväl Hello Kitty som Spindelmannen. Själva köpte vi varsin guldfisklykta (guldfiskar symboliserar rikedom). Vi besökte den stora midhöstkarnevalen i Victoria Park i Causeway Bay (en stadsdel som är nästan lika galen som Mong Kok, fast rikare) och där fanns stora, vackra installationer av lyktor.



I Tai Hang, som gränsar till Causeway Bay, tittade vi och tusentals andra på elddrakdansen, som dansades för över 150:e gången (EDIT: Jag tror det var 129:e i ordningen /Markus). På 1800-talet var Tai Hang bara en liten by, som levde på fiske och jordbruk. Hongkong härjades då av en stor farsort, men efter att ha dansat elddrakdansen skonades Tai Hang från sjukdom. Nu för tiden sponsras elddrakdansen av Hongkongs turistbyrå, området består av höghus och kustlinjen har flyttats bort genom utbyggnad, men det var ändå mäktigt att se. Normalt dansas ju drakdanser med en drakmodell gjord av tyg och papper, men den drake som dansarna ringlar runt med i elddrakdansen består istället av en stomme i vilken sitter instuckna tiotusentals brinnande rökelsestickor (ja, det luktade väldigt mycket). Tyvärr var det svårt att få bra bilder på det hela.


Drakens huvud i mitten av bilden, och den ringlande svansen.


Rökelsen ligger tät...

Trippeltempel

Templet Sik Sik Yuen Wong Tai Sin tar en praktisk approach på det där med religionsutövande. Här trängs tre religioner, konfucianism, taoism och buddhism, nämligen under samma tak, även om "tak" är lite missvisande, då huvuddelen av det hela sker utomhus. Templet är dedicerat till Wong Tai Sin, en populär gud här i Hongkong. Wong Tai Sin levde på 300-talet, och började arbeta som fåraherde då han var 8 år. Några år senare började han praktisera taoism, och det sägs att han hade kraften att förvandla stenar till får. Senare i livet gudaförklarades han.

Templet ligger i en del av Hongkong som heter just Wong Tai Sin, uppkallad efter den taoistiske munken, och det byggdes vid 1900-talets början. Idag är det omgivet av höghus och köpcentra. Det är färgstarkt och rökelsedoftande, och tycks locka lika många turister och nyfikna som troende.

Det sägs att alla önskningar kan bli sanna för den som ärligt och rättframt ber till gudarna i Wong Tai Sin-templet. Vi nöjde oss med att kasta några småmynt i dammen i templets trädgård, men kanske Wong Tai Sin kan uppfylla våra önskningar också?


Utanför templets huvudhall.


Färgglatt och mycket folk vid ett av templets många altare.


"Good wish garden" bakom templet, en lugn och vacker oas med få besökare.


Vackra färger och former.

Konsert

Igår kväll var vi i konserthallen i Hongkongs stadshus för att lyssna på University of London Symphony Orchestra som är här på inbjudan av Hong Kong University of Science and Technology. Efter att ha inlett med ouvertyren till Smetanas "The Bartered Bride" fick den mycket skickliga orkestern, som består av studenter från olika universitet i London, sällskap av två solister för att spela Brahms konsert för fiol och cello. Programet avslutades sedan med Tchaikovskijs (hur fasen han nu stavas) sjätte symfoni "Pathétique", som dirigenten ledde utan partitur - sådant är imponerande i min bok; gammal musiknörd som jag är.

Den blott 22-årige, men mycket meriterade, cello-solisten hade ett uttrycksfullt minspel och inga skor på fötterna (var det en grej, eller fick han för bråttom för att hinna ta på sig dem innan han skulle äntra scenen?), och blev lite överrumplad när den vilt viftande dirigenten (en äldre brittisk gentleman med vitt hår, för stor frack och lila maggördel) tappade sin dirigentpinne, som flög genom luften och landade i cellistens krulliga hår.