Min jobbdator (som jag inte kommit åt förrän i söndags) är lite av en antikvitet. Förutom att den har en CRT-monitor (ni vet de där som är djupare än de är breda, motsatsen till platta) så verkar programvaran inte uppdaterats sedan 2002. Vad innebär det rent konkret kanske du frågar dig. Det innebär – hör och häpna – Mozilla istället för Firefox. ”Ja, men Firefox kör ju Mozilla under huven” kanske du säger då, varpå jag svarar: ja, men version 5, inte 1.2 som jag har på jobbdatorn! Den här versionen påminner starkt om Netscape, och jag längtar inte tillbaka till den tiden.
Men jag klagar inte, om jag bara kunde få ingå i den användargrupp jag borde tillhöra så att jag kan få något gjort någon gång kan jag stå ut med gamla webbläsare. Tyvärr verkar det vara ett ganska stort ”om”... jag känner mig som lökskalare: för varje lager jag skalar undan möts jag av ett nytt, och aldrig når jag kärnan... suck!
Tur att man har ~100 sidor avhandling att skriva också, annars skulle jag ju sitta sysslolös! :-)
Visar inlägg med etikett UST. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett UST. Visa alla inlägg
2010-09-21
2008-12-14
Going native...
Det finns många sätt att assimileras på (och när man är i en gammal koloni så kallas det inte att ”integreras” som invandrare i västerländska länder förväntas göra, utan den engelska termen ”go native” används istället – ett fenomen värt att diskuter i en egen post kanske). Ett utmärkande drag för Hongkong är att folk arbetar väldigt mycket, och just nu sitter jag i sluttampen på min första 70 timmars vecka! Ja, ni hörde rätt. Nu är det ju inte för att jag håller på att ta till mig den lokala kulturen, utan snarare att jag är så illa tvungen att avsluta alla lösa trådar innan vi återvänder till Sverige. Om jag ska lyckas kompa ut all övertid som jag jobbat här och de semesterdagar jag inte utnyttjat skulle jag behöva vara ledig 20 arbetsdagar, och eftersom jag fortfarande är Svensk ser jag fram emot ett långt juluppehåll :-)
Vi får se hur det blir med den saken.
Vi får se hur det blir med den saken.
2008-11-26
Studentikost
Jag spenderar en hel del tid på universitetet jag också, trots att jag inte pluggar där. Här finns trådlöst internet, god dim sum och billigt fika. Dessutom kan man få nöjet (ett ibland tvivelaktigt sådant) att närstudera de Hongkongska studentikosa yttringarna (fast jag vet ju förstås inte hur representativa de är då jag bara har ett studieobjekt).
Det är ont om plats och lokaler här, så om man gör en uppsaliensisk jämförelse är det som att tränga ihop universitetets, nationernas och kårernas alla aktiviteter på en och samma plats. På vägen hit slapp jag visserligen de läskiga klonade och skanderande ekonomistudenterna (se föregående inlägg), men såg "social dance society" göra reklam för sin årliga bal, marknadsföringsstudenternas kår som informerade om sitt mentorsprogram , "band society" som höll på att plocka ner scenen efter sitt uppträdande igår, någon som sålde biljetter till en föreläsningsserie under rubriken "cherich life chose love" eller något liknande (all information var på kantonesiska så vad detta innebär vet jag inte), någon slags student-Rotary som höll en välgörenhetsinsamling, och slutligen "Campus Crusaders for Christ" som stolt annonserade att denna vecka är "Jesus Week" och sålde t-shirtar med texten "A gift from God" (och nu ska jag avhålla mig från vidare sarkastiska kommentarer, men om man vill få fler att bekänna sig till kristendomen kanske det är liiiite otaktiskt att döpa sin organisation efter en av religionens största historiska skamfläckar).
De sistnämnda (jag misstänker iallfall att det var de) tyckte igår att det var en bra idé att hålla ett högljutt bönemöte i en av universitetets lunchrestauranger mitt under lunchruschen, och här om veckan var det en stor dansshow, komplett med gigantiska högtalare och hundratals åskådare på inomhustorget, ett hundratal meter från biblioteket. Och vid rulltrappan står tio kostymklädda ekonomistudenter och skriker att man ska bli assimilerad (eller hur det nu var). Jag skakar på huvudet och frågar mig vad sjutton de håller på med. För jag menar, att springa runt i frack pyntad som en smärre julgran med konstiga kapsylmedaljer, att paddla hembyggda frigolitbåtar nerför en å, och framföra teaterstycken på rim där publiken plötsligt kan skrika "på tyska!", det är ju ett fullkomligt normalt beteende!
Det är ont om plats och lokaler här, så om man gör en uppsaliensisk jämförelse är det som att tränga ihop universitetets, nationernas och kårernas alla aktiviteter på en och samma plats. På vägen hit slapp jag visserligen de läskiga klonade och skanderande ekonomistudenterna (se föregående inlägg), men såg "social dance society" göra reklam för sin årliga bal, marknadsföringsstudenternas kår som informerade om sitt mentorsprogram , "band society" som höll på att plocka ner scenen efter sitt uppträdande igår, någon som sålde biljetter till en föreläsningsserie under rubriken "cherich life chose love" eller något liknande (all information var på kantonesiska så vad detta innebär vet jag inte), någon slags student-Rotary som höll en välgörenhetsinsamling, och slutligen "Campus Crusaders for Christ" som stolt annonserade att denna vecka är "Jesus Week" och sålde t-shirtar med texten "A gift from God" (och nu ska jag avhålla mig från vidare sarkastiska kommentarer, men om man vill få fler att bekänna sig till kristendomen kanske det är liiiite otaktiskt att döpa sin organisation efter en av religionens största historiska skamfläckar).
De sistnämnda (jag misstänker iallfall att det var de) tyckte igår att det var en bra idé att hålla ett högljutt bönemöte i en av universitetets lunchrestauranger mitt under lunchruschen, och här om veckan var det en stor dansshow, komplett med gigantiska högtalare och hundratals åskådare på inomhustorget, ett hundratal meter från biblioteket. Och vid rulltrappan står tio kostymklädda ekonomistudenter och skriker att man ska bli assimilerad (eller hur det nu var). Jag skakar på huvudet och frågar mig vad sjutton de håller på med. För jag menar, att springa runt i frack pyntad som en smärre julgran med konstiga kapsylmedaljer, att paddla hembyggda frigolitbåtar nerför en å, och framföra teaterstycken på rim där publiken plötsligt kan skrika "på tyska!", det är ju ett fullkomligt normalt beteende!
2008-11-21
Will I be assimilated?
Nyligen har det dykt upp en ny företeelse på universitetet. Det började som pojkar och flickor i svart kostym respektive svart ”kontorsdress” som delade ut flygblad. Någon slags kristen sekt som är ute och missionerar, tänkte jag först, men så var inte fallet. De är i själva verket ekonomistudenter.
På senare tid har de börjat ställa sig tio personer på led vid rulltrappor, eller andra platser där många går förbi, och monotont skandera ”We are Janus, we are the nominated cabinet of the business student’s union. Please vote for us!”
Det är mer än lite oroväckande (de påminner om verkliget partitrogna kommunistkovertiter, och Hongkong är en del av Kina nu), men mest associerar jag ändå till Startrek: ”We are the Borg. You will be assimilated!” Tur att man inte är ekonomistudent (jag antar att man slipper bry sig om deras studentkårsval då).
Eller ombord SS Enterprise.
På senare tid har de börjat ställa sig tio personer på led vid rulltrappor, eller andra platser där många går förbi, och monotont skandera ”We are Janus, we are the nominated cabinet of the business student’s union. Please vote for us!”
Det är mer än lite oroväckande (de påminner om verkliget partitrogna kommunistkovertiter, och Hongkong är en del av Kina nu), men mest associerar jag ändå till Startrek: ”We are the Borg. You will be assimilated!” Tur att man inte är ekonomistudent (jag antar att man slipper bry sig om deras studentkårsval då).
Eller ombord SS Enterprise.
2008-10-20
Decimering på jobbet
Första dagen på jobbet efter två och en halv vecka, och vilken överraskning! Två av mina kollegor har tydligen slutat! En har åkt till Shanghai för att jobba, och en har börjat jobba en bit längre ner i korridoren... tydligen är det så det funkar här. Även mina västerländska kollegor som var kvar fick bara höra ”idag är NNs sista dag”. Ingen förvarning, ingen hejdå-fest. Märkligt.
2008-09-30
University with a view
Tidigare har ni ju fått se bilder av hur universitetet ser ut när jag går dit en typisk morgon, nu har vi varit där och tagit lite mer säljande bilder (mitt på dagen, fint väder, välvalda motiv och så vidare). Till att börja med soluret. Detta har bilvit lite av en logotyp eller symbol för universitetet, och det är kanske inte så konstigt. Det är en av de första sakerna man ser när man kommer hit, och det har ett väldigt karaktäristiskt utseende.
Soluret
Om man traskar förbi uret kommer man till ”The Hong Kong Jockey Club Atrium” (denna institution förtjänar en blogpost helt själv, men vi måste nog researcha lite mer innan dess). Ett inomhustorg där det nästan alltid händer något. Genom valvet skymtar blå himmel och berg.
The Atrium
Går man genom valvet möts man av följande utsikt, som kunde varit Stockholms skärgård om allt varit mindre. I nederkant ligger det system av överbyggda gångar (det regnar mycket här när det regnar) och hissar som leder till studentbostäderna.
Utsikt från utsiktsplatsen
Följande tre bilder är en sorts panorering från höger till vänster, där vi ser universitetsbyggnaden...
Utsikt från utsiktsplatsen
Det öppna havet (jag vet inte riktigt hur mycket öar som ligger åt det här hållet, men nästa störra landmassa åt det hållet är Filipinerna)
Utsikt från utsiktsplatsen
Mer åt vänster ser man ytterligare öar, och ytterligare åt vänster borde man kunna skymta Sai Kung (utanför bilden). I nederkant syns vad jag tror är ”PG Hall” – det vill säga de lite bättre studentrummen för folk som studerar till master, MPhil eller doktor.
Utsikt från utsiktsplatsen
Från ett utav lunchställena kan man sitta på en innergård och titta upp mot detta. En aldrig så klar påminnelse om att man befinner sig i subtropiskt klimat.
Palmer vid ”The Coffe Shop”
Soluret
Om man traskar förbi uret kommer man till ”The Hong Kong Jockey Club Atrium” (denna institution förtjänar en blogpost helt själv, men vi måste nog researcha lite mer innan dess). Ett inomhustorg där det nästan alltid händer något. Genom valvet skymtar blå himmel och berg.
The Atrium
Går man genom valvet möts man av följande utsikt, som kunde varit Stockholms skärgård om allt varit mindre. I nederkant ligger det system av överbyggda gångar (det regnar mycket här när det regnar) och hissar som leder till studentbostäderna.
Utsikt från utsiktsplatsen
Följande tre bilder är en sorts panorering från höger till vänster, där vi ser universitetsbyggnaden...
Utsikt från utsiktsplatsen
Det öppna havet (jag vet inte riktigt hur mycket öar som ligger åt det här hållet, men nästa störra landmassa åt det hållet är Filipinerna)
Utsikt från utsiktsplatsen
Mer åt vänster ser man ytterligare öar, och ytterligare åt vänster borde man kunna skymta Sai Kung (utanför bilden). I nederkant syns vad jag tror är ”PG Hall” – det vill säga de lite bättre studentrummen för folk som studerar till master, MPhil eller doktor.
Utsikt från utsiktsplatsen
Från ett utav lunchställena kan man sitta på en innergård och titta upp mot detta. En aldrig så klar påminnelse om att man befinner sig i subtropiskt klimat.
Palmer vid ”The Coffe Shop”
2008-08-21
Markus väg till skolan
Eftersom det numera är väldigt mycket kortare väg för mig till skolan tänkte jag visa den istället för att skriva hur lång tid olika moment tar! (Lite på grund av att vi ju har en digitalkamera också...)
Det hela börjar vid porten, som ser ut såhär:
Om man ställer sig och tittar på porten så ska man vända sig åt vänster (vilket alltså betyder att jag normalt vänder mig åt höger, eftersom jag har porten i ryggen). Det som möter en då är denna vy av det omedelbara grannskapet:
Tar man sig förbi den inmurade trädgården där träden står kommer man upp på nästa ”gata”:
Det går en stig mellan huset och skjulet...
... som leder ut på en riktig gata, en där bilar kan ta sig fram:
Korsar man den och smyger sig förbi bilarna (i mitten på bilden ovan), kommer man ut på en annan gata, som mer liknar gatorna man är van vid hemifrån (bilden nedan).
Följer man denna gata kommer man ut på en parkeringsplats:
Här tar man sikte på P-skylten (i mitten på bilden ovan), och kommer ner till en gångväg (bilden nedan)
Gångvägen övergår snabbt i en gångtunnel besparar mig korsandet av ”University road”.
Väl ute ur tunneln tar jag höger, och fortsätter på gångvägen längs University road:
Här är infarten till ett bostadsområde för universitetsanställda, och fortsättningen på University road. I mitten på bilden syns en bro, som jag brukar stanna till på...
... och titta åt vänster för att få en bild av den minst sagt spektakulära omgivningen...
... och titta åt höger för att få en glimt av byn där vi bor (ja, det är en rejäl cirkelrörelse jag gått i hittills, men det är nödvändigt på grund av den oländiga terrängen).
Vid slutet av bron ligger universitetet. Busshållplatsen ligger till höger i bild, och jag brukar följa gångvägen till vänster i bild.
Bakom skylten som annonserar att det är ”Hong Kong University of Science and Technology” man kommit till, tornar tre flaggor upp sig. Det är (från vänster till höger) Hongkongs, Kinas och universitetets egna. Lite otippat är det alltså Kinas flagga på den högsta stången.
Väl på andra sidan flaggorna leder en gångväg ner mot campus.
Och snart ser man det röda solur som kanske är den mest karakteristiska symbolen för universitetet. Till vänster i bild syns stora ingången, och går man dit kommer man...
... till universitetets inomhustorg. Bakom pelaren i mitten skymtar en rulltrappa som leder till ”the Academic Concourse”, som jag ska upp på.
Väl uppe är det tydligen ett parti som är betydligt mörkare än ljusgången som följer... man kan dock skymta en rulltrappa i mitten av bilden...
... som ser ut såhär (att personerna i bild har ryggen mot oss beror på att även rulltrappor går i vänstertrafik här).
Vid rulltrappans slut kommer man upp till läskautomaterna, min väg går runt hörnet där blomman står...
Sedan förbi de blå dörrarna...
Och slutligen in i labbet. Notera att det är mörkt där inne, som det oftast är när jag anländer.
På andra sidan den blå dörren ser det ut såhär:
Fullt kaos med andra ord! Bakom bokhyllan i mitten av bild (den tomma vita) står labbets superkluster, ett rejält rack med servrar för stora korpuskörningar:
Smyger man förbi det på höger sida i bild kan man se min arbetsstation:
Två datorer (en labbdator med gigantisk skärm, och min lilla bärbara). I och med att labbdatorn har engelskt tangentbord behöver jag verkligen min bärbara!
Det hela börjar vid porten, som ser ut såhär:
Om man ställer sig och tittar på porten så ska man vända sig åt vänster (vilket alltså betyder att jag normalt vänder mig åt höger, eftersom jag har porten i ryggen). Det som möter en då är denna vy av det omedelbara grannskapet:
Tar man sig förbi den inmurade trädgården där träden står kommer man upp på nästa ”gata”:
Det går en stig mellan huset och skjulet...
... som leder ut på en riktig gata, en där bilar kan ta sig fram:
Korsar man den och smyger sig förbi bilarna (i mitten på bilden ovan), kommer man ut på en annan gata, som mer liknar gatorna man är van vid hemifrån (bilden nedan).
Följer man denna gata kommer man ut på en parkeringsplats:
Här tar man sikte på P-skylten (i mitten på bilden ovan), och kommer ner till en gångväg (bilden nedan)
Gångvägen övergår snabbt i en gångtunnel besparar mig korsandet av ”University road”.
Väl ute ur tunneln tar jag höger, och fortsätter på gångvägen längs University road:
Här är infarten till ett bostadsområde för universitetsanställda, och fortsättningen på University road. I mitten på bilden syns en bro, som jag brukar stanna till på...
... och titta åt vänster för att få en bild av den minst sagt spektakulära omgivningen...
... och titta åt höger för att få en glimt av byn där vi bor (ja, det är en rejäl cirkelrörelse jag gått i hittills, men det är nödvändigt på grund av den oländiga terrängen).
Vid slutet av bron ligger universitetet. Busshållplatsen ligger till höger i bild, och jag brukar följa gångvägen till vänster i bild.
Bakom skylten som annonserar att det är ”Hong Kong University of Science and Technology” man kommit till, tornar tre flaggor upp sig. Det är (från vänster till höger) Hongkongs, Kinas och universitetets egna. Lite otippat är det alltså Kinas flagga på den högsta stången.
Väl på andra sidan flaggorna leder en gångväg ner mot campus.
Och snart ser man det röda solur som kanske är den mest karakteristiska symbolen för universitetet. Till vänster i bild syns stora ingången, och går man dit kommer man...
... till universitetets inomhustorg. Bakom pelaren i mitten skymtar en rulltrappa som leder till ”the Academic Concourse”, som jag ska upp på.
Väl uppe är det tydligen ett parti som är betydligt mörkare än ljusgången som följer... man kan dock skymta en rulltrappa i mitten av bilden...
... som ser ut såhär (att personerna i bild har ryggen mot oss beror på att även rulltrappor går i vänstertrafik här).
Vid rulltrappans slut kommer man upp till läskautomaterna, min väg går runt hörnet där blomman står...
Sedan förbi de blå dörrarna...
Och slutligen in i labbet. Notera att det är mörkt där inne, som det oftast är när jag anländer.
På andra sidan den blå dörren ser det ut såhär:
Fullt kaos med andra ord! Bakom bokhyllan i mitten av bild (den tomma vita) står labbets superkluster, ett rejält rack med servrar för stora korpuskörningar:
Smyger man förbi det på höger sida i bild kan man se min arbetsstation:
Två datorer (en labbdator med gigantisk skärm, och min lilla bärbara). I och med att labbdatorn har engelskt tangentbord behöver jag verkligen min bärbara!
2008-07-23
På väg till jobbet
Tidsanalys av min resväg till jobbet:
Totalt tar det ca 45 minuter dörr till dörr.
Just det, ni vet ju inte vad minibussarna är för något ju! Så här är det: i Hongkong finns det ett ganska väl utbyggt nät av minibussar, som går fasta rutter hit och dit genom staden. De har 16 sittplatser, och inga ståplatser (vilket är skönt, för man är garanterad sittplats). Det betyder också att det kan ta ganska många bussar innan man faktiskt får plats på en minibuss. Väl ombord brukar det gå undan (känns det som i alla fall, men i och med att vägarna går som de går i det starkt kuperade landskapet går de sällan fortare än 70, och det var först idag jag blev varse att den hastighetsmätare som är vänd mot passagerarna börjar pipa om det går fortare än 80).
Totalt tar det ca 45 minuter dörr till dörr.
- Hemifrån – Prince Edward MTR: gångväg 8 minuter
- Prince Edward MTR – Choi Hung MTR: tunnelbana 12 minuter
- Choi Hung MTR – Choi Hung busshållplats: gångväg 1 minut
- Choi Hung busshållplats – HKUST busshållplats: minibuss 8 minuter
- HKUST busshållplats – HKUST Campus: gångväg 1 minut
Just det, ni vet ju inte vad minibussarna är för något ju! Så här är det: i Hongkong finns det ett ganska väl utbyggt nät av minibussar, som går fasta rutter hit och dit genom staden. De har 16 sittplatser, och inga ståplatser (vilket är skönt, för man är garanterad sittplats). Det betyder också att det kan ta ganska många bussar innan man faktiskt får plats på en minibuss. Väl ombord brukar det gå undan (känns det som i alla fall, men i och med att vägarna går som de går i det starkt kuperade landskapet går de sällan fortare än 70, och det var först idag jag blev varse att den hastighetsmätare som är vänd mot passagerarna börjar pipa om det går fortare än 80).
2008-07-10
Markus + Internet på jobbet = ∃
Fyra dagar har det tagit att få tillgång till en internetuppkoppling med svenskt tangentbord på jobbet!
”Oj!” Säger du säkert nu och undrar hur det kan ta så lång tid. Den krångliga kinesiska byråkratin? Konstiga regler på skolan? De vill egentligen inte ge utlänningar tillgång till ett så kraftfullt verktyg? Jag är så lat att jag inte ansökt om något konto än? Nej, nej, nej och nja! (Jag ansökte inte om något konto förrän i tisdags.) Allt är egentligen i sin ordning, det är inget konstigt med att det tar två arbetsdagar att handlägga ett sådant här ärende (har för mig att det tog en vecka att få UpUnet-S konto hemma i Uppsala, men det kanske går fortare numera).
Så vad är hela poängen med det här inlägget då? Jo, saken är den att om jag hade pluggat på Stockholm eller Göteborgs universitet (eller för den del nästa vilket annat universitet som helst i Sverige utom just Uppsala) så hade jag haft tillgång till det trådlösa nätverket här på campus från dag ett! Det finns nämligen ett samarbete mellan många universitet i världen som kallas ”eduroam”. Detta ska läsas ut som engelskans education roaming, dvs. ungefär planlöst vandrande under utbildningen. Poängen är helt enkelt att alla universitet som är med i samarbetet förbinder sig att tillhandahålla trådlöst nätverk för alla studenter vid alla universitet som är med. Man loggar helt enkelt in med sina inloggningsuppgifter hemifrån och vips har man tillgång till nätet.
Varför är inte Uppsala universitet med i eduroam? Bra fråga, det undrar jag också!
”Oj!” Säger du säkert nu och undrar hur det kan ta så lång tid. Den krångliga kinesiska byråkratin? Konstiga regler på skolan? De vill egentligen inte ge utlänningar tillgång till ett så kraftfullt verktyg? Jag är så lat att jag inte ansökt om något konto än? Nej, nej, nej och nja! (Jag ansökte inte om något konto förrän i tisdags.) Allt är egentligen i sin ordning, det är inget konstigt med att det tar två arbetsdagar att handlägga ett sådant här ärende (har för mig att det tog en vecka att få UpUnet-S konto hemma i Uppsala, men det kanske går fortare numera).
Så vad är hela poängen med det här inlägget då? Jo, saken är den att om jag hade pluggat på Stockholm eller Göteborgs universitet (eller för den del nästa vilket annat universitet som helst i Sverige utom just Uppsala) så hade jag haft tillgång till det trådlösa nätverket här på campus från dag ett! Det finns nämligen ett samarbete mellan många universitet i världen som kallas ”eduroam”. Detta ska läsas ut som engelskans education roaming, dvs. ungefär planlöst vandrande under utbildningen. Poängen är helt enkelt att alla universitet som är med i samarbetet förbinder sig att tillhandahålla trådlöst nätverk för alla studenter vid alla universitet som är med. Man loggar helt enkelt in med sina inloggningsuppgifter hemifrån och vips har man tillgång till nätet.
Varför är inte Uppsala universitet med i eduroam? Bra fråga, det undrar jag också!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
