Nya företeelser i Hongkong

Det här är en stad som förändras. Fort. Så här två år efter att vi var här sist ser man ett antal saker man inte såg då.

• Folk som spottar. Har sett en tonåring samla en pöl vid fötterna (så där som tonåringar gör på tunnelbanestationerna i Stockholm), samt en redig uppharklad gubbloska som skickades iväg på trottoaren. I ärlighetens namn ska väl sägas att man ser fler på en kvart i Stockholm än de två jag sett här på lika många månader, men det får väl sägas vara en spaning.
• Barnvagnar på tunnelbanan. Vad skönt det var att slippa dem på de trånga tunnelbanorna förut, och vad jobbigt det är när någon försöker tränga in en nu. Det är fortfarande vanligt med mammor som bär sina småttingar när de åker tunnelbana, och ska jag hårdra det så har jag nog bara sett pappor skjuta barnvagn... ett steg framåt eller åt sidan för jämställdheten eller inte?
• Folk som äter och dricker på tunnelbanan. Då såg man dem väldigt försynt och sällan, idag öppet och dagligen. Fortfarande med stor omsorg om att inte smula på tunnelbanegolvet.
• East Kowloon Cultural Center. Högsta skyskrapan i stan var inte färdigbyggd förra gången vi var här, men är det nu.

 Undrar hur det kommer att vara om ytterligare två år.

Canto-covers

Det verkar som om kineser gillar att göra covers på västerländska popsånger. På bussen till universitetet hörde jag Careless whisper med allt utom ”so I'm never gonna dance again” på någon kinesiska. Och Jenny tipsade mig för ett tag sedan om den här, som kanske inte är så mycket en cover som en ripp-off av Lena PHs Ont, det gör ont. Att gamla schlagerdängor fungerar i Hongkong förvånar föga, men här om dagen hörde jag något som lät väldigt likt Dia Psalma... så hela staden är inte förtappad i tjohopp-pop-träsket.

”Fish product”?

Köpte en apelsinjuicedryck i en automat utanför labbet nyss. Ett stycke Minute Maid producerad av Coca Cola Company. Inget särskilt, men för 6–7 kronor har man inte så höga förväntningar. Sneglade på den tomma flaskans etikett:

Water, Sugar, Orange Pulp (6.5%), Orange Juice, Acidity Regulators (330, 331), Flavourings, Vitamin C, Colour (160a) (contains fish product).

Vaddå fiskprodukt? Om det ska simma något i apelsinjuicedrycken borde det väl vara fruktkött och inte fisk?

Storpack

Kineser verkar gilla stora förpackningar. Tänk er en hel nation av hemkunskapslärare. Tyvärr slår det gärna över, och lagom stora förpackningar blir svåra att hitta. Min duschkräm är på upphällning, så jag har varit på jakt efter något som kunde räcka året ut men inte så mycket längre än så. Kort och gott letar jag efter en vanlig svensk ¼ liter flaska med duschkräm. Utbudet är består dock uteslutande av små reseförpackningar (≤ 100 ml) och just storpack á ¾ liter. Så nu är jag stolt ägare av en läskigt för stor förpackning duschkräm med pump. Även om förpackningen är tre gånger så stor som jag hade hoppats var priset bara dubbelt så högt... hemkunskapsläraren kanske hade en poäng... :-)

Rolig detalj: tecknet ”¾” heter ”Vulgar Fraction Three Quarter” i UTF-tabellen. Misstänker att de importerade lite latin snarare än att de skulle tycka att ¾ är vidare vulgärt...

I en globaliserad värld...

... kan man vandra in i en bokhandel i Hongkong och köpa ett anteckningsblock med texten ”Hej” på framsidan, eftersom det är tillverkat för den danska marknaden... i Japan.

Chinese children

Kinesiska barn på engelska var precis vad jag råkade ut för igår. I en rulltrappa blev jag omsprungen av fyra kinesiska barn varav en och kort därefter de andra tre beslöt sig för att öva sin engelska på mig. Efter en kort salva av ”Hello” blev det snart ”What's your name? How old are you? Where are you from?” allt på ganska svårförståelig engelska och i mun på varandra. Jag försökte svara och fråga vad de hette, men snappade inte riktigt upp svaren. När vi skiljdes åt kom de snart springande efter mig sägande ”photo”. Det har inte hänt mig i Hongkong förut, men i Peking ville folk ibland ta kort tillsammans med mig. Många kineser verkar aldrig ha sett någon som är längre än 1,7m, och är man dessutom blek och jämförelsevis ljushårig är mötet tydligen värt att dokumentera. Naturligtvis ställer man upp! Med fyra småttingar som inte ens når upp till midjan, alla med högerhanden i Churchills segertecken, runt sig kan man inte annat än kapitulera: högerhandens pek- och långfinger format som ett V, leende mot en lätt besvärad pappa, klick och alla är glada.

Påsvikning

Som en del av er vet så tycker jag att plastpåsar ska vikas (på ungefär samma sätt som flaggor). Det är rent praktisk ett bättre sätt att förvara dem, eftersom de tar mycket mindre plats än om man bara skrynklar ihop dem. Det här tycker en del är lite tvångsmässigt, men till er vill jag bara säga: skitsnack! Idag såg jag en påse från Mannings med steg-för-steg-instruktioner (à la origami) om hur man kunde vika ihop den på precis samma sätt som jag gjort alla dessa år.

Film

Stieg Larsson är populär på den här sidan jorden också, så pass att de inte vill vänta på Hollywood inspelningen av böckerna, utan visar de svenska! Och inte på independencebiografer, utan på alla de stora. Därmed hittar man, på de flesta tunnelbanestationer och liknande, Noomi Rapace och Michael Nyqvist bakom massa kinesiska tecken. Lite efter verkar de dock vara, eftersom det är första filmen det görs reklam för, och jag har ett distinkt minne av att ha sett alla på TV hemma i Sverige.

Ytterligare en filmrelaterad Sverige-spaning: när jag i helgen var och såg Wall Street så gjordes det reklam för en Hollywoodversion av Låt den rätta komma in, nu under namnet Let me in. Det verkar som om det tagit mer fasta på bokens skräckelement, och mindre på vad jag uppfattade att den handlade om, men lite kul är det ändå att Blackeberg funnit sin väg till Hollywood...

Filmen Wall Street var ungefär som jag hade tänkt mig: ganska intetsägande (jag tycker inte riktigt de lyckades med personporträtten), och en rejäl känga till det verkliga Wall Street efter finanskraschen för två år sedan. Jag tar och smyger in betyget 2000 miljarder dollar av 5000 miljarder möjliga får Wall Street som bail-out.

Det smakar kyckling...

Ja, fast just kycklingen här smakar inte riktigt som kycklingen hemma. Det kan ju bero på massor av saker: även om man försökte krydda den lika så skulle det ju inte bli helt lika ändå (allt finns inte här/hemma och så vidare). Men även exempelvis McDonald”s kycklingburgare smakar annorlunda här än hemma, och jag tror att jag lyckats utröna varför. Förra helgen var jag hemma hos en kollega och spelade Wii och Mahjong (ja, det är en datorlabb jag jobbar på), och vi var iväg och handlade lite att äta under kvällen, bland annat grillad kyckling. Van fågelstyckare som jag är (efter ett tjog gäss en kväll på ÖG) lade jag märke till att den ben- och broskplåt som separerar bröstfiléerna från varandra på fåglar stack ut snarare än var inbäddad mellan två monsterfiléer som brukligt är hemma i Sverige. Bröstfiléerna på fågeln vi köpt var inte ens hälften så stora som jag är van vid, och olika varianter på ordet ”hackkyckling” dök upp för mitt inre, tills jag kom ihåg att alla de grillade kycklingarna si affären hade sett ut så. Jag tror det rör sig om en kulturell skillnad: bröstfiléer ses inte som någon särskilt bra styckbit här, däremot värdesätter man det bruna lårköttet, och vill man åt det måste man föda upp kycklingar på ett fundamentalt annorlunda sätt. Så till och med McDonald’s kycklingburgare innehåller tillplattade lårbitar utöver malet ”övrigt” kycklingkött. Huruvida kycklingarna är så mycket gladare av det eller inte låter jag vara osagt, men inte är det Europeiska broilerhöns man äter när man beställer kyckling här, och hittills är jag nöjd med det.

Tvättdags

Att tvätta kan vara lite jobbigt, man måste passa tider och springa kors och tvärs över gården (i alla fall om man bor på Rackarbergsgatan 60) ett antal gånger, se till att det finns tvättmedel och så vidare. Dessutom måste man hålla sig hemma i typ fyra timmar. I Hongkong kan det också vara lite jobbigt att tvätta, fast på ett annat sätt: man måste leta rätt på ett tvätteri som inte är allt för långt hemifrån. Två kvarter från mig ligger ”The Little Whale”, ett av många ”hål-i-väggen-tvätterier” som finns lite var stans i Hongkong. Igår släpade jag dit 9 kilo tvätt i en stor IKEA-kasse (jag vet att det var 9 kilo, för det första de gjorde var att väga kassen), betalade de 29 HK$ (~27 SEK) det kostar att få det tvättat, blev tillfrågad om det var ok att hämta upp idag och upplyst om att de ”bara” hade öppet mellan 10 och 18 i och med att det var söndag, och sedan var det klart (förutom att jag var tvungen att hämta upp det idag också). På många plan leker livet i Hongkong!

101:a inlägget

(om man räknar med det här... hmm... det där kan man ju hålla på med hur länge som helst! :-) )

Wow, 100-post-jubileum, ja, det är klart, det tog ju mer än två år men det blir ju hur man än räknar mer än en post varannan vecka, och då har ju bloggen varit död i 1½ år också. Och jag kan ju inte gärna ta på mig äran själv, jag ärvde ju hela 92 poster från vår gemensamma första vända hit till Hongkong (ja, jag vet att jag borde ändra undertiteln, egentligen, men det tar emot...) Och så vilja passa på att be om ursäkt för bildlösheten just nu, hoppas ni står ut med bara text!

Mid-autumn Festival

Yes, dags för mid-autumn festival igen! Den här gången tänkte jag (och lyckligtvis också staden Hongkong) att man kunde ta och kombinera allt det goda från förr-förra årets festival (se den här posten), och ha en eld-drake-dans i Victoria Park! Och eftersom jag inte har någon kamera så får ni försöka blanda ihop bilderna från förr-förra året bäst ni kan på egen hand. Jupp, en glödande drake bredvid massa spektakulära lanternor!

Man tager vad man haver

Vid tunnelbanestationen där jag bor (Uppgång C2, Prince Edward MTR) finns ett mer eller mindre permanent gatustånd som luktar väldigt bekant. Jag har inte riktigt kunnat sätta fingret på vad det är, men ned för åtminstone två av de tre trapporna som leder från gatan till biljetthallen gör sig doften påmind. Ståndet säljer rostade ägg, rostade sötpotatisar och några andra, oidentifierbara saker ur växtriket, också rostade.

Här om dagen slog det mig var jag kände igen doften ifrån: skolans metallslöjd. En stenkolseldad ässja har tydligen många användningsområden...

大法杜週苨 – ”Dafa Duzhouni”

Av någon anledning gör företaget ”Svenson” reklam för något genom att visa upp en asiatisk version av David Duchovny (som han såg ut i Arkiv X). Det är för mig höljt i dunkel ifall det faktisk är en asiatisk look-alike de har grävt upp, eller om de bara Photoshopat originalet, men med tanke på att alla kineser faktisk inte ser likadana ut så kanske det tidigare alternativet är mer troligt.

Och, nej: jag kan inte kinesiska, däremot finns verktyg på nätet för att söka efter kinesiska tecken efter deras uttal, som specificeras enligt det officiella fonetiska systemet för kinesiska: pinyin.

Digital tidsresa

Min jobbdator (som jag inte kommit åt förrän i söndags) är lite av en antikvitet. Förutom att den har en CRT-monitor (ni vet de där som är djupare än de är breda, motsatsen till platta) så verkar programvaran inte uppdaterats sedan 2002. Vad innebär det rent konkret kanske du frågar dig. Det innebär – hör och häpna – Mozilla istället för Firefox. ”Ja, men Firefox kör ju Mozilla under huven” kanske du säger då, varpå jag svarar: ja, men version 5, inte 1.2 som jag har på jobbdatorn! Den här versionen påminner starkt om Netscape, och jag längtar inte tillbaka till den tiden.

Men jag klagar inte, om jag bara kunde få ingå i den användargrupp jag borde tillhöra så att jag kan få något gjort någon gång kan jag stå ut med gamla webbläsare. Tyvärr verkar det vara ett ganska stort ”om”... jag känner mig som lökskalare: för varje lager jag skalar undan möts jag av ett nytt, och aldrig når jag kärnan... suck!

Tur att man har ~100 sidor avhandling att skriva också, annars skulle jag ju sitta sysslolös! :-)

Spotify fungerar!

Det kanske inte är så konstigt egentligen, men Spotify fungerar alldeles utmärkt här i Hongkong. Trots att det inte släppts här än. Lokalbefolkningen har alltså inte tillgång till gratis musik, men jag har det eftersom jag är svensk och flyttade hit med ett konto. Undrar om de kontrollerar nationalitet när man registrerar ett konto, eller om de kollar var ip-adressen man försöker registrera sig ifrån ligger... Alla frågetecken till trots känns det väldigt skönt att det bara fungerar! Och lite hemtrevligt är det med töntiga reklamer på svenska.... :-)

Gosa Pinje

Det är ännu oklart vari det gosiga med barrträd ligger, men IKEA säljer i alla fall kuddar under namnet i titeln. Ahhh... äntligen ett vettigt huvudunderlag! Jag har med andra ord funnit mig till rätta i Mong Kok igen efter två års frånvaro, samt upprättat en stabil internetuppkoppling i hemmets lugna vrå. Vad har jag mer gjort den senaste tiden?

• Låtit mina fingrar löpa över tangentbordet och komma ihåg mitt gamla datorsystemlösenord som fallit ur huvudet. Länge leve ryggraden!
• Torkat av sagda tangentbord (behövligt trots att det inte är så gammalt, se den här posten).
• Ätit Char Sui (grillat fläsk).
• Fått en försmak av vad brittisk byråkrati har att erbjuda (– nej, fakturan räcker inte, har du inga boarding-kort kan vi ju inte veta att du faktiskt flugit hit – men, jag är ju här...).
• Insett att ryggraden nästan på egen hand hittar rutten Lai Chi Kok Road–Prince Edward MTR–Choi Hung MTR–Minibusstationen–HKUST.
• Repeterat ”Tsengmat kajgan tämon, timwihå kotage umen, please stand back from the doors” för mig själv tillsammans med tunnelbanerösten ett dussin gånger om dagen.

Men nu är det Gosa Pinje-dags! Klockan är ju ändå sju (i Sverige alltså). God natt!

Homeward bound

Sitter på flygplatsen, om 45 minuter ska vårt plan lyfta. Jupp, dags att åka hem. Det känns overkligt och ganska trist (även om det ska bli skönt att äta hemlagad mat, andas ren luft och träffa alla vänner igen).

Vi hade en fantastisk sista dag i Hongkong. Shopping, dim sum-lunch (såklart) på ett ställe vi inte testat tidigare, med supergoda crispy pork buns, sedan afternoon tea på the Peninsula - mycket kolonialt och lyxigt med cucumber sandwhiches, scones med clotted cream och jordgubbssylt, och mycket annat smått och gott. På kvällen middag på en av våra favoritrestauranger (italiensk mat faktiskt - efter sex månader här med nudlar och siu mei och kände vi inget behov av att äta kinesiskt mat även sista kvällen) och så avslutade vi dagen med cocktails högst upp på 30 våningen i Peking One, med utsikt över Kowloon åt ena hållet och över vattnet där Hong Kong Islands skyskrapor speglade sig åt det andra. Många timmars sömn blev det inte, men sova kan man göra på planet.

Nu säger de att vi snart ska boarda. Hej då Hongkong. Kommer att sakna dig.

Precis som grisar!

När våra föräldrar var här på besök åkte vi på delfinsafari med Hong Kong Dolphinwatch, en organisation som jobbar med de delfiner som bor i Pärlflodsdeltat. Efter en busstur från centrala Hongkong ut till ön Lantau (där vi bjöds på en intressant föreläsning om delfinerna framförd på väldigt snabb australiensiska) tuffade vi ut med en båt, förbi Hongkongs flygplats och de gigantiska fraktbåtar som trafikerar vattnen runt Hongkong. Vi hade hört att organisationen garanterar att man ser delfiner vid 97 procent av deras utflykter, men iallafall jag trodde att man kanske bara skulle skymta dem några enstaka gånger.

Så småningom hittade vi ett ställe i närheten av en fiskebåt, där delfinexperterna tänkte att här ska vi nog ha tur. Och det hade vi! När den första lilla vattenvarelsen dök upp yppade mamma Kielo de bevingade orden "De ser ju ut precis som grisar!". Och det gjorde de. Delfinerna i pärlflodsdeltat är nämligen rosa, jätterosa. De hoppade väldigt nära båten, och vi fick tittade på dem i närmare en timma innan det var dags att återvända tillbaka till stan.


Vattengris?

Going native...

Det finns många sätt att assimileras på (och när man är i en gammal koloni så kallas det inte att ”integreras” som invandrare i västerländska länder förväntas göra, utan den engelska termen ”go native” används istället – ett fenomen värt att diskuter i en egen post kanske). Ett utmärkande drag för Hongkong är att folk arbetar väldigt mycket, och just nu sitter jag i sluttampen på min första 70 timmars vecka! Ja, ni hörde rätt. Nu är det ju inte för att jag håller på att ta till mig den lokala kulturen, utan snarare att jag är så illa tvungen att avsluta alla lösa trådar innan vi återvänder till Sverige. Om jag ska lyckas kompa ut all övertid som jag jobbat här och de semesterdagar jag inte utnyttjat skulle jag behöva vara ledig 20 arbetsdagar, och eftersom jag fortfarande är Svensk ser jag fram emot ett långt juluppehåll :-)

Vi får se hur det blir med den saken.