Vad får Markus att plöja 540 sidor om fotboll? Fast i ärlighetens namn var det en del mode också...
Jo: när det hela utspelar sig i Terry Pratchetts ”skivvärld”! Det är lite av ett genidrag att låta fenomen från vår värld få fritt spelrum i en påhittad värld, det låter författaren ta saker till sin spets och vrida och vända på dem på ett väldigt skarpt och komiskt sätt. För sitt levande språk och komiska ordvrängeri har Herr Pratchett blivit Sir Pratchett, eftersom drottningen av England fortfarande adlar synnerligen förtjänstfulla medborgare.
Receptet är bekant för den invigde: ett fenomen från vår värld materialiserar sig i bokens värld, och de stackars invånarna får gilla läget. I Unseen Academicals är det fotboll som gäller, men också lite vid sidan av. mode. I England är fotboll och mode starkt ihopkopplade på grund av Becks’n’Posh (ni som inte har någon aning bry er inte).
Upplägget är bekant, och historien bjuder egentligen inte på så många överraskningar, men det är njutvärd läsning hela vägen. För mig känns det extra hemtrevligt eftersom universitetslaget Unseen Academials har två gula U:n på röd bakgrund som logotyp – mitt alma mater är Uppsala universitet (UU) som också har rött och gult som sina färger!
Som sagt: kanske en i mängden av skivvärldenböcker, men har man läst de andra ska man definitivt plocka upp ett ex a även denna. Betyget blir två bitar paj och en banan av fem möjliga munsbitar.
Visar inlägg med etikett recension. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett recension. Visa alla inlägg
2010-10-14
2010-10-12
Film
Stieg Larsson är populär på den här sidan jorden också, så pass att de inte vill vänta på Hollywood inspelningen av böckerna, utan visar de svenska! Och inte på independencebiografer, utan på alla de stora. Därmed hittar man, på de flesta tunnelbanestationer och liknande, Noomi Rapace och Michael Nyqvist bakom massa kinesiska tecken. Lite efter verkar de dock vara, eftersom det är första filmen det görs reklam för, och jag har ett distinkt minne av att ha sett alla på TV hemma i Sverige.
Ytterligare en filmrelaterad Sverige-spaning: när jag i helgen var och såg Wall Street så gjordes det reklam för en Hollywoodversion av Låt den rätta komma in, nu under namnet Let me in. Det verkar som om det tagit mer fasta på bokens skräckelement, och mindre på vad jag uppfattade att den handlade om, men lite kul är det ändå att Blackeberg funnit sin väg till Hollywood...
Filmen Wall Street var ungefär som jag hade tänkt mig: ganska intetsägande (jag tycker inte riktigt de lyckades med personporträtten), och en rejäl känga till det verkliga Wall Street efter finanskraschen för två år sedan. Jag tar och smyger in betyget 2000 miljarder dollar av 5000 miljarder möjliga får Wall Street som bail-out.
Ytterligare en filmrelaterad Sverige-spaning: när jag i helgen var och såg Wall Street så gjordes det reklam för en Hollywoodversion av Låt den rätta komma in, nu under namnet Let me in. Det verkar som om det tagit mer fasta på bokens skräckelement, och mindre på vad jag uppfattade att den handlade om, men lite kul är det ändå att Blackeberg funnit sin väg till Hollywood...
Filmen Wall Street var ungefär som jag hade tänkt mig: ganska intetsägande (jag tycker inte riktigt de lyckades med personporträtten), och en rejäl känga till det verkliga Wall Street efter finanskraschen för två år sedan. Jag tar och smyger in betyget 2000 miljarder dollar av 5000 miljarder möjliga får Wall Street som bail-out.
2010-10-07
Recension: Farenheit 451
Jag läste nyligen ut 451°F. Köpte på mig lite böcker, och den gamla klassikern följde med, delvis för att jag fortfarande gick och nynnade på det här lätt udda odet till honom... läskigt lättnynnat. Kan vara en idé att inte följa länken med allmänhet/kollegor/personer under 15 inom hörhåll.
I korthet handlar den om en framtida brandman vars jobb är att elda upp böcker i en klassisk dystopi. Tyvärr känns den väldigt aktuell, inte för att bokbål ligger nära till hands i dagens samhälle, utan snarare för dess korta beskrivning av hur det blev som det blev. Någon gång i bokens historia började man ta folks anstöt på allvar, man började skydda folk från obekväma texter. Eftersom allt kan uppfattas som anstötligt av någon fanns snart inget kvar, entré dystopi.
Varför känns detta aktuellt idag då? Ja, i en värld där ”hela den kinesiska nationen är förolämpad”. där ambassadörer vandaliserar konstverk som uppfattas som ”en skymf mot det israeliska folket”, där en streckgubbe kan ”uppröra den muslimska världen” och frasen ”will someone please think of the children, the children!” används allt flitigare kanske det är frestande att riva ut bara en sida, bara här eller bara där. Inte tror jag att vi någonsin kommer att hamna i Bradburys dystopi, både dystopier och utopier är extremer som aldrig slår in, men det hindrar inte att färdriktningen pekar ditåt. Skiljelinjen mellan omtänksam och repressiv är ibland hårfin och behöver ständigt vaktas.
Boken får 3 sidor av 5. Även om det är en modern klassiker är den inte jättespännande, och språket faller mig inte helt på läppen. Jag kände mig också tvungen att expropriera etiketten ”politik (Jenny-nörderier)” för den här posten. Hoppas det inte misstycks.
I korthet handlar den om en framtida brandman vars jobb är att elda upp böcker i en klassisk dystopi. Tyvärr känns den väldigt aktuell, inte för att bokbål ligger nära till hands i dagens samhälle, utan snarare för dess korta beskrivning av hur det blev som det blev. Någon gång i bokens historia började man ta folks anstöt på allvar, man började skydda folk från obekväma texter. Eftersom allt kan uppfattas som anstötligt av någon fanns snart inget kvar, entré dystopi.
Varför känns detta aktuellt idag då? Ja, i en värld där ”hela den kinesiska nationen är förolämpad”. där ambassadörer vandaliserar konstverk som uppfattas som ”en skymf mot det israeliska folket”, där en streckgubbe kan ”uppröra den muslimska världen” och frasen ”will someone please think of the children, the children!” används allt flitigare kanske det är frestande att riva ut bara en sida, bara här eller bara där. Inte tror jag att vi någonsin kommer att hamna i Bradburys dystopi, både dystopier och utopier är extremer som aldrig slår in, men det hindrar inte att färdriktningen pekar ditåt. Skiljelinjen mellan omtänksam och repressiv är ibland hårfin och behöver ständigt vaktas.
Boken får 3 sidor av 5. Även om det är en modern klassiker är den inte jättespännande, och språket faller mig inte helt på läppen. Jag kände mig också tvungen att expropriera etiketten ”politik (Jenny-nörderier)” för den här posten. Hoppas det inte misstycks.
2010-10-05
Recension: I Djursholm och Tensta kindpussar vi varandra
Eftersom alla som hittills yttrat sig om bokrecensioner varit odelat positiva så kommer här en första.
Jag tror jag började läsa den här boken i juni, och släpade med mig den hit där den tillslut blev färdigläst. Detta ska på intet sätt tas som ett betyg på bokens läsbarhet, utan snarare på min lättja kombinerat med min arbetsbelastning under sommaren.
Bokens tema är, som kan utläsas ur titeln, segregation. Två världar, så geografiskt nära varandra, men så kulturellt långt ifrån. Och så den där ytliga likheten, som på samma gång skiljer dem från resten av Sverige. Mästerlig titel! Som stammandes från en tredje Stockholmsförort är boken som ett nyckelhål till båda dessa världar, fast på olika sätt. Överklassgrabben som växt upp på Djursholm (titel till trots försäkrar författaren läsaren om att man bor på Djursholm och inte i Djursholm) flyttar till Tensta. Som upplagt för en komediserie, men istället en skarp analys av, inte bara det samhälle som härbärgerar segregation, utan också de människor som lever i den. Detta är en mycket viktig poäng: det här är en bok som faktiskt bryr sig om de människor som författaren träffar och delar förort med. Bara detta gör boken läsvärd.
En personlig reflektion efter att ha läst boken: det sägs ofta att det är så svårt för invandrare att skaffa sig svenska vänner, men jag skulle vilja utvidga resonemanget: det är väldigt svårt för svenskar också att skaffa sig vänner. När jag tänker tillbaka på vilka mina vänner är så är det människor som jag träffat under speciella perioder i mitt liv: jag har några kvar från skolan och de flesta från universitetstiden. Det låter ju ganska naturligt, men det kan vara värt att titta lite närmare på vad som saknas: arbetskamrater och grannar! Jag har visserligen inte jobbat särskilt länge på en och samma plats, min längsta anställning överlappar med min universitetsutbildning, men nog har jag bott länge på samma ställe! Därav mitt femöresråd för ett mindre segregerat Sverige: lär känna dina grannar! Om det blir praxis tror jag många fler nyanlända skulle kunna tänka sig att bryta bostadssegregationen.
Boken får 4 baklavor (med pistagenötter) av 5. (Värt att notera: varken ”bakalva” eller ”pistagenöt” fanns med i mitt ”Svenska” lexikon...)
Jag tror jag började läsa den här boken i juni, och släpade med mig den hit där den tillslut blev färdigläst. Detta ska på intet sätt tas som ett betyg på bokens läsbarhet, utan snarare på min lättja kombinerat med min arbetsbelastning under sommaren.
Bokens tema är, som kan utläsas ur titeln, segregation. Två världar, så geografiskt nära varandra, men så kulturellt långt ifrån. Och så den där ytliga likheten, som på samma gång skiljer dem från resten av Sverige. Mästerlig titel! Som stammandes från en tredje Stockholmsförort är boken som ett nyckelhål till båda dessa världar, fast på olika sätt. Överklassgrabben som växt upp på Djursholm (titel till trots försäkrar författaren läsaren om att man bor på Djursholm och inte i Djursholm) flyttar till Tensta. Som upplagt för en komediserie, men istället en skarp analys av, inte bara det samhälle som härbärgerar segregation, utan också de människor som lever i den. Detta är en mycket viktig poäng: det här är en bok som faktiskt bryr sig om de människor som författaren träffar och delar förort med. Bara detta gör boken läsvärd.
En personlig reflektion efter att ha läst boken: det sägs ofta att det är så svårt för invandrare att skaffa sig svenska vänner, men jag skulle vilja utvidga resonemanget: det är väldigt svårt för svenskar också att skaffa sig vänner. När jag tänker tillbaka på vilka mina vänner är så är det människor som jag träffat under speciella perioder i mitt liv: jag har några kvar från skolan och de flesta från universitetstiden. Det låter ju ganska naturligt, men det kan vara värt att titta lite närmare på vad som saknas: arbetskamrater och grannar! Jag har visserligen inte jobbat särskilt länge på en och samma plats, min längsta anställning överlappar med min universitetsutbildning, men nog har jag bott länge på samma ställe! Därav mitt femöresråd för ett mindre segregerat Sverige: lär känna dina grannar! Om det blir praxis tror jag många fler nyanlända skulle kunna tänka sig att bryta bostadssegregationen.
Boken får 4 baklavor (med pistagenötter) av 5. (Värt att notera: varken ”bakalva” eller ”pistagenöt” fanns med i mitt ”Svenska” lexikon...)
2010-09-19
The Expendables
I brist på bättre var jag och en kollega från labbet iväg och tittade på the Expendables igår kväll. En klassisk actionfilm och således en kavalkad av kampsport, explosioner och dylikt, som underhåller för stunden. Mest minnesvärda scen: Sylvester Stalone och Bruce Willis diskuterar Arnold Schwarzenegger efter att han gjort sitt superkorta inhopp i filmen:
”What’s his problem?”
”He wants to be president.”
En lustig referens till verkligheten eller smygstart på amerikanska presidentvalskampanjen? Det återstår att se. Filmen får i alla fall 4 karamelliserade popcorn av 5 möjliga, men personligen tröttnar jag fort på just karamelliserade popcorn...
Och i väntan på att filmen skulle börja besökte vi en närliggande spelarkad. Det var inte igår det, och kommer troligtvis inte att bli imorgon heller, men lite nostalgiskt var det allt!
”What’s his problem?”
”He wants to be president.”
En lustig referens till verkligheten eller smygstart på amerikanska presidentvalskampanjen? Det återstår att se. Filmen får i alla fall 4 karamelliserade popcorn av 5 möjliga, men personligen tröttnar jag fort på just karamelliserade popcorn...
Och i väntan på att filmen skulle börja besökte vi en närliggande spelarkad. Det var inte igår det, och kommer troligtvis inte att bli imorgon heller, men lite nostalgiskt var det allt!
2008-07-30
Bio i Batmans fotspår
Igår var vi och såg senaste Batmanfilmen, ”The Dark Knight”. Filmen utspelar sig till viss del i Hongkong – Batman gör ett kort gästspel i Two IFC (Hongkongs högsta hus, sjunde högst i världen) där han kickar lite bad guy-ass. Det som gör det hela lite coolt är att bion där vi såg filmen ligger just i IFC!
Filmen var bra på det där coola aktionäventyrsuperhjältefilmsviset, och Heath Ledger i rollen som Jokern var helt fantastisk. ” The Dark Knight” får fyra bekväma läderfåtöljer (helt i linje med IFC:s lyxiga stil har bion där breda sköna säten med gott om benutrymme).
Filmen var bra på det där coola aktionäventyrsuperhjältefilmsviset, och Heath Ledger i rollen som Jokern var helt fantastisk. ” The Dark Knight” får fyra bekväma läderfåtöljer (helt i linje med IFC:s lyxiga stil har bion där breda sköna säten med gott om benutrymme).
2008-07-14
Recension: Symphony of Lights
Längst ned på Kowloons spets, ut mot vattnet och med utsikt över Hong Kong Island och Centrals imponerande skyline, ligger Avenue of the Stars, någon slags kopia av Hollywoods Walk of Fame. Kineserna fotograferar varandra framför Bruce Lee-statyn, köar framför sockervaddsförsäljarna och vandrar längs promenaden där gatstenar, komplett med stjärna, handavtryck och autograf precis som i LA, hedrar skådespelare som man aldrig har hört talas om. I lördags kväll begav vi oss dit, modigt nog utan paraplyer, men med fem burkar Heineken i en plastpåse, för att njuta av en vacker öldrickarutsikt och samtidigt kolla in Symphony of Lights. Symphony of Lights är en ljusshow som hålls varje kväll kl 20.00 då ett antal deltagande skyskrapor i Central på andra sidan vattnet, lyses upp och blinkar och har sig till musik. Lite laserljus ingår också i spektaklet.
Jag hade förväntat mig musik i stil med Star Wars Imperial Theme eller kanske Valkyriernas Ritt av Wagner, men istället var det någon sorts kinesisk blip-blop-muzak som strömmade ur högtalarna. Skyskraporna blinkade i olika färger, ibland i takt till musiken, och det coolaste var nog det knippe gröna laserstrålar som vid ett tillfälle, då musiken innehöll något som liknade en harpa, liksom vibrerade som harpsträngar gör. Bank of China Tower, en mycket omdebatterad skyskrapa då den markant bryter mot alla Feng Shui-regler bland annat genom att bestå av trekanter (vääääldigt dålig Feng Shui), hade de häftigaste ljuseffekterna, mest i kraft av sin annorlunda arkitektur, men i övrigt var Symphony of Lights inte mycket att hurra för. Många av åskådarna tycktes också dela den åsikten - ett "wow" och ett "ahhh" hörde jag, precis i början, sedan verkade folk tröttna.
När massorna hade lämnat området satte vi oss på en bänk och tittade på den nu inte alls häftigt blinkande, men ändå hänförande utsikten och drack våra öl. Sedan vandrade vi längs promenaden och tittade på ett gäng kineser som dansade till ett liveband som spelade en mycket misshandlad, men ändå fullt igenkännbar version av Elvis Blue Suede Shoes. Efter det begav vi oss hemåt. Att dricka öl på Avenue of the Stars kan jag definitivt tänka mig att göra om, men nästa gång skippar vi nog Symphony of Ligthts som jag tilldelar en (1) ölburk. Mitt förslag: hyr in E-Type, han kan det där med ljuseffekter.
Jag hade förväntat mig musik i stil med Star Wars Imperial Theme eller kanske Valkyriernas Ritt av Wagner, men istället var det någon sorts kinesisk blip-blop-muzak som strömmade ur högtalarna. Skyskraporna blinkade i olika färger, ibland i takt till musiken, och det coolaste var nog det knippe gröna laserstrålar som vid ett tillfälle, då musiken innehöll något som liknade en harpa, liksom vibrerade som harpsträngar gör. Bank of China Tower, en mycket omdebatterad skyskrapa då den markant bryter mot alla Feng Shui-regler bland annat genom att bestå av trekanter (vääääldigt dålig Feng Shui), hade de häftigaste ljuseffekterna, mest i kraft av sin annorlunda arkitektur, men i övrigt var Symphony of Lights inte mycket att hurra för. Många av åskådarna tycktes också dela den åsikten - ett "wow" och ett "ahhh" hörde jag, precis i början, sedan verkade folk tröttna.
När massorna hade lämnat området satte vi oss på en bänk och tittade på den nu inte alls häftigt blinkande, men ändå hänförande utsikten och drack våra öl. Sedan vandrade vi längs promenaden och tittade på ett gäng kineser som dansade till ett liveband som spelade en mycket misshandlad, men ändå fullt igenkännbar version av Elvis Blue Suede Shoes. Efter det begav vi oss hemåt. Att dricka öl på Avenue of the Stars kan jag definitivt tänka mig att göra om, men nästa gång skippar vi nog Symphony of Ligthts som jag tilldelar en (1) ölburk. Mitt förslag: hyr in E-Type, han kan det där med ljuseffekter.
2008-07-13
Hey Mr Kung Fu Panda Bear!
eller Recension: Kung Fu Panda IMAX
Eftersom vi spenderade lördagen som turister bestämde vi oss för att spendera söndagen som Hongkongbor. Just den här söndagen involverade det lunch i ett köpcentrum och en tur till MegaBox, ett annat, helt gigantiskt köpcentrum med 12 våningar, skyttelbuss och en isrink. Var annars hittar man en av de få kommersiella IMAX-biosalongerna i världen?
Vad är då IMAX? Enligt salongen själv är det det mest avancerade audiovideosystemet i världen, vilket involverar en fem våningar hög bioduk och 12000 watts ljudsystem. Enligt oss var det faktiskt ganska häftigt.
Filmen gjorde sig väl på det stora formatet. Aldrig har kung fu-hoppen varit högre och sparkarna snabbare, trots att de utfördes av en småklumplig panda, som förutom de vanliga kung fu-movesen även utnyttjade det något... ehrm pandiga knepet att sätta sig på sina motståndare. Som söndagsunderhållning får Kung Fu Panda tre Hongkongstjärnor. Den har allt man kan önska sig av en tecknad film, och ungefär samma djup. Betyget står sig säkert även på vanlig bioduk.
Eftersom vi spenderade lördagen som turister bestämde vi oss för att spendera söndagen som Hongkongbor. Just den här söndagen involverade det lunch i ett köpcentrum och en tur till MegaBox, ett annat, helt gigantiskt köpcentrum med 12 våningar, skyttelbuss och en isrink. Var annars hittar man en av de få kommersiella IMAX-biosalongerna i världen?
Vad är då IMAX? Enligt salongen själv är det det mest avancerade audiovideosystemet i världen, vilket involverar en fem våningar hög bioduk och 12000 watts ljudsystem. Enligt oss var det faktiskt ganska häftigt.
Filmen gjorde sig väl på det stora formatet. Aldrig har kung fu-hoppen varit högre och sparkarna snabbare, trots att de utfördes av en småklumplig panda, som förutom de vanliga kung fu-movesen även utnyttjade det något... ehrm pandiga knepet att sätta sig på sina motståndare. Som söndagsunderhållning får Kung Fu Panda tre Hongkongstjärnor. Den har allt man kan önska sig av en tecknad film, och ungefär samma djup. Betyget står sig säkert även på vanlig bioduk.
2008-07-06
Recension: Flygplansväder
Resterna av en orkan som härjat Hongkong tidigare i veckan låg kvar över östra Kina när vi passerade på vår färd. Det är ju sällan man råkar ut för närmare två timmar ihållande turbulens när man håller sig till Europa, så här kommer en recension av flygplansväder av typen orkanrester vid bergsfötter.
Flygplansväderstypen orkanrester vid bergsfötter kan sägas tillhöra gruppen dåligt flygplansväder i så måtto att kabinpersonalen inte arbetar under sådana förhållanden. I övrigt garanteras gott om turbulens, inte olikt vad man kan föreställa sig att en tröja upplever i en torktumlare. I det här fallet är det farmförallt ihålligheten som ger stort utslag på betyget, och jag tvingades ge den här flygplansvädertypen fem (5) påsar.
Flygplansväderstypen orkanrester vid bergsfötter kan sägas tillhöra gruppen dåligt flygplansväder i så måtto att kabinpersonalen inte arbetar under sådana förhållanden. I övrigt garanteras gott om turbulens, inte olikt vad man kan föreställa sig att en tröja upplever i en torktumlare. I det här fallet är det farmförallt ihålligheten som ger stort utslag på betyget, och jag tvingades ge den här flygplansvädertypen fem (5) påsar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
