Resebilder del 2: Siem Reap

Lite annat än tempel ska vi väl visa av Kambodja. Siem Reap var en av våra favoritplatser under resan.


Hus vid floden i Siem Reap. Fattigdomen är påtaglig här.


I skålen av bananblad är det amok, en typisk kambodjansk rätt som var väldigt god. Tänk thaimat fast mildare och med fler och subtilare smaker. Görs av fisk, kyckling eller kött, grönsaker, ägg samt kryddor man aldrig har hört talas om. Det lokala ölet hette såklart "Angkor".


Tuk-tuk, det vanliga transportmedlet i Siem Reap, verkade bara inte användas av turister (som det gjorde i Bangkok). Det var på detta sätt vi tog oss runt bland templen. På bilden syns en tuk-tuk-förare med förkärlek för en viss svensk fotbollsspelare.


En dag regnade det väldigt mycket...


"Pub street" med restauranger och barer vägg i vägg. På "The Red Piano" har Angelina Jolie varit gäst. Vi också - de hade goda samosas.

Resebilder del 1: Angkors tempel

Här kommer de utlovade resebilderna. Det blev ett par hundra foton under resan, och att välja några att visa här är inte helt enkelt, men här är ett smakprov iallafall, först från Angkor i Kambodja.


Templet Ta Prohm, där delar av Indiana Jones och Tomb Raider spelades in. Här har man tillåtit djungeln att ta över, vilket skapar dramatiska effekter.


Bayon, templet som vi fann mest imponerande. Fler än 200 gigantiska stenansikten, alla olika, pryder det.


Ett av ansiktena på Bayon.


Victory gate, en av de fyra portarna in till Angkor Thom. Som namnet antyder användes denna port som en slags triumfbåge.


Gigantiska stenfigurer vid en annan av Angkor Thoms portar.


Terrace of the Leper King, Angkor Thom. Sådana här utsmyckningar täckte en flera meter lång och över två meter hög vägg.


Utsikt mot Angkor Wat (tornen som sticker upp i djungeln), från Phnom Bakeng, dit vi klättrade upp för att titta på solnedgången (som tyvärr skymdes av molnen).


Angkor Wat. Man förstår inte riktigt hur stort det är förrän man börjar gå runt i det...


En av alla de stenreliefer som finns inne i Angkor Wat. Denna kallas "The churning of the sea of milk" och föreställer en hinduisk legend om kampen mellan ont och gott i tidernas begynnelse (eller något sådant).


Preah Khan, det sista templet vi besökte. Också här börjar naturen ta över.


Vid Preah Khan fanns också denna märkliga konstruktion; mer grekisk än khmersk stil.

Prickifiering

Nu har jag lite snabbt försökt ”prickifiera” våra reseinlägg, så att det står åäö istället för aao. Eftersom det är tråkigt har jag inte gjort det alltför noggrant, utan mest gått efter rättstavningsprogrammet. Ord som blir rättstavade utan prickar och ringar kan därför ha missats (exempelvis här/har).

Decimering på jobbet

Första dagen på jobbet efter två och en halv vecka, och vilken överraskning! Två av mina kollegor har tydligen slutat! En har åkt till Shanghai för att jobba, och en har börjat jobba en bit längre ner i korridoren... tydligen är det så det funkar här. Även mina västerländska kollegor som var kvar fick bara höra ”idag är NNs sista dag”. Ingen förvarning, ingen hejdå-fest. Märkligt.

Singapore

Nu är vi framme i Singapore, resans sista anhalt. Vi har varit här i två nätter redan, och tar det mest lugnt och umgås med våra vänner Ulrika och Alexei som bor här och som vi besöker. Jag har drabbats av en jobbig förkylning, så det är skönt att avsluta resan så här civiliserat. Te framför TV:n och lite lagoma små utflykter är ungefär allt vi orkar med - vi är lite trötta på sightseeing och upptäcksvandringar vid det här laget... Imorgon eftermiddag återvänder vi till Hongkong, och då är det bara två månader kvar på vistelsen där. Vi kommer att få massa besök de sista veckorna, så tiden kommer nog att gå väldigt fort.

Penang och vägen dit

Nu är vi framme på Penang, som är en ö utanför Malaysias västkust. Vi har med andra ord lämnat både Koh Samui och Thailand bakom oss (och inte utan viss ansträngning kan tilläggas). Resan gick med ”buss” som de motordrivna flakbilar som utgör Koh Samuis lokaltrafik närmast kan liknas med. Därefter med båt (modell bilfärja med passagerardäck), överfull minibuss och därefter horribelt överprissatt ”buss” till Suratthanis tågstation (Suratthani är fastlandsstaden närmast Koh Samui). I och med att vi satte av från hotellet vid fyra tiden kom vi fram vid niohugget. Taget som skulle gå 00:45 var försenat (vilket tydligen är ganska ovanligt i Thailand, vi kände oss detta till trots föga hedrade) nästan en timme. Åsikterna går isar om huruvida det går att sova på nattågen, kanske for att jag hade underslaf (bredare fast med fönstervy) och Jenny hade överslaf (smalare fast med en glipa i förhanget som släppte in vagnens nattlyse). Till saken hör också att mina åksjuketabletter (som kostade hela 1 baht styck) är lätt sovande (tank röd triangel). Val framme vid gränsen tvingades vi upp for att genomgå gränskontroll, och därefter fick man inte använda slafarna längre (trots att vi uppfattade det som att vi betalt for att kunna sova hela vägen till Butterworth – Penangs fastlandsstad), utan de fälldes ihop till förman for säten. De resterande fyra-fem timmarna till Butterworth från gränsen försökte vi sitta och sova, vilket var svårt. Mot slutet började vi prata med det australiensiska par som satt över gången från oss, och det visade sig att de också skulle till Penang. Inte bara erbjöd de sig att visa oss till färjan, de guidade oss genom en betydande del av staden till vart hotell. Slagna av detta under av medmänsklighet efter vara strapatser började humöret lätta en aning, något som accelererade när vi närmade oss hotellet. Makalöst! Ord räcker inte till for att beskriva det (aven om UNESCO försoker med ord som ”World Heritage Site”). Bilder kommer (som vanligt) senare.

Vi önskar att vi kunde stanna har längre, men imorgon kväll bar det av (med nattåget) mot Kuala Lumpur och därefter (åter med nattåget) mot Singapore. Det positiva med vår korta vistelse är att den redan väckt mersmak. Kan vi ska vi definitivt komma hit igen.

Vi lever

Tydligen har det varit ganska allvarliga oroligheter i Bangkok, har vi sett på TV. Vi har inte märkt någonting av detta, och allt är bara bra med oss! Vi lämnade Bangkok med buss i går kväll och efter en lång och skumpig nattlig resa + en båttur är vi nu framme på Koh Samui där vi ska spendera tre nätter njutandes av sol, strand och Singha. Vi bor i en alldeles egen bungalow (detta ord måste uttalas som Tjorven i Saltkråkan gör det!), bokstavligen talat ett stenkast från stranden. Bilder på detta, som på allt annat, kommer senare.