Kina

Vi kunde ju inte vara i "nästan-Kina" i ett halvår utan att åka till det riktiga Kina. Eller riktiga och riktiga - Shenzhen, dit vi begav oss med lillebror Rafael och kusin Leonard är, är Kinas första så kallade "special economic zone", ett område där man på 80-talet började experimentera med marknadsekonomi och handel. Området har blomstrat, och från att ha varit en liten fiskeby på 70-talet har Shenzhen idag flera miljoner invånare och är Kinas rikaste stad (vilket tydligen inte Shanghai är helt glada för). Då Shenzhen ligger precis på andra sidan gränsen från Hongkong kan man enkelt åka dit med pendeltåg, och man kan (iallafall som svensk) få ett relativt billigt femdagars visum vid gränsen (fast vi nöjde oss med ett endagsbesök).

Efter att ha tagit oss över gränsen och växlat till oss pengar med Mao på (ett kapitel för sig som gav en viss inblick i kommunistisk byråkrati) skakade vi av oss de irriterande tjejer som frågade om vi ville "go shopping" (Shenzhen är Kinas shoppingparadis) och letade oss efter mycket om och men fram till en lokalbuss som skulle ta oss till Splendid China, en park som visar miniatyrmodeller av Kinas tempel, palats och andra byggnader. I samma koncern finns också "Windows of the World", som kör på samma miniatyrtema men istället för bara Kina visar hela världen. Vi bestämde dock att tacky-faktorn på det var lite väl hög, så vi nöjde oss med Splendid China. Innan dess var det dock dags att leta upp något att äta till lunch, och på promenaden tillbaka till Splendid China (vi hade åkt för långt med bussen) hittade vi en liten restaurang. Efter lite initial språkförvirring kom det en tjej som pratade engelska, och det slutade med att vi skulle få fisk och kyckling. Och det fick vi, plus grönsaker i någon slags buljong och en svampsoppa. Maten var så långt ifrån "fyra små rätter" som man kan tänka sig, men särskilt fisken var jättegod.

Efter detta besökte vi Splendid China, där vi hade mycket plats för oss själva. Parken är gigantisk och det var inte mycket folk där, och speciellt inga västerlänningar (jag tror vi såg två förutom oss). Så nu behöver vi inte åka till Kina, för vi har sett i princip allt, låt vara i miniatyr. Vi var till och med på Taiwan, som sades vara "Kinas största ö", men som mest bestod av stenblock - kanske hade de inte hunnit bygga en miniatyr av Taipei 101 än? Parken var iallafall fin och många miniatyrhus blev det. Faktum var att man blev väldigt sugen på att åka till Kina och se allt på riktigt. I entréavgiften ingick även "China cultural villages", ett område där olika kinesiska folkgrupper visar upp sig. Vid det laget var vi dock ganska mätta på allt och hade ont i fötterna, så det blev ett ganska kort besök där.


Kinesiska muren i miniatyr (den var lång ändå!) och riktiga Shenzhen-hus i bakgrunden.